Du har kanske redan en tanke om vart jag vill komma? Det är i så fall fullt begripligt. Att som kulturskribent klaga över att bokrean har blivit för kommersiell hör till rollen. Man förväntas sitta vid sidan av, ha skrynkliga manchesterbyxor och stora glasögon och beklaga sig över att världen har blivit ett glittrigt, superkommersiellt jippo, styrt av giriga bolag. Det är förvisso till stora delar sant, men det börjar bli rätt tjatigt att påpeka det. Särskilt i kultursammanhang.
Jag skulle kunna beklaga mig över att bokhandlarna, i sina alltid lika färgglada reakataloger, presenterar samma torftiga utbud som vanligt. Jag skulle också kunna gnälla över att det är för mycket bästsäljare.
För omväxlings skull struntar jag i att klaga på allt det där. Det är som det är. Vi befinner oss på en marknad och det är svårt att göra något åt det, hur gärna man än vill. Bättre istället att ägna sig åt de guldkorn som finns.
Flera reaböcker har förändrat mitt liv. Raymond Carvers Grannar är en av dem. Det är en novellsamling vars texter vid en första anblick kan tyckas grå och händelsefattiga, men som snart öppnar en ny värld. På en gång skrämmande och fantastisk, främmande och välbekant. De där magnetiskt mörka novellerna om spruckna äktenskap, i 1970- och 80-talets amerikanska arbetarklass, vibrerar fortfarande i mitt bakhuvud. Carver gjorde att jag upptäckte tillvaron på nytt, att jag plötsligt blev medveten om allt det till synes oväsentliga som är en väsentlig del av livet. Ja, jag blev en annan människa.

Tyvärr finns ingen av Carvers böcker på årets bokrea. Istället kan man hitta en rad andra pärlor, de flesta för mindre än en hundralapp. Lyckas man bara ta sig förbi bergen av kokböcker, nazistbiografier och taffliga deckare kan man bland annat lägga vantarna på Simone de Beauvoirs Det andra könet, Sylvia Plaths Glaskupan och Ernest Hemingways Den gamle och havet. Det är alla böcker som kan förändra liv. Och som lär vara precis lika bra om trettio år.
Om bokrean behövs? Ja, det tror jag. Den är en nödvändig väg in i folks bokhyllor, något litteraturen behöver för att bevara sin plats i ett allt mer intensivt informationsflöde. Sedan kan man förstås önska att bokmarknaden inte var så dominerad av Akademibokhandeln och Bokia, att fler mindre, fristående boklådor kunde få chansen att erbjuda ett annat, rikare utbud. Men det är en annan fråga. Den svenska bokrean, som funnits i ungefär 80 år, lär överleva ett tag till. Helt enkelt därför att vi alltid köper fler böcker än vi tänkt oss.