Vänsterpartiets Vägval vänster-falang har ofta kritiserats av för sitt sätt att använda massmedia för att debattera interna frågor. Men interndebatter i media är något som partierna får vänja sig vid, menar massmedieforskaren Kent Asp, som ser faror med utvecklingen.
Det är numera vedertaget bland såväl politiker som forskare att massmedias makt har ökat i förhållande till politikernas. För partierna har massmedia därför blivit en av de viktigaste och mest utmanande faktorerna att hantera.
− Om vi förut hade medlemspartier har vi idag väljarpartier, som främst fyller en funktion under valrörelserna, säger Kent Asp, professor vid institutionen för journalistik och masskommuniktion vid Göteborgs universitet.
I måndags publicerade Dagens Nyheter en debattartikel skriven av en rad av vänsterpartiets så kallade förnyare. Inlägget handlade om partiets politik och är bara ett i en lång rad av internpolitiska medieutspel från falangen. Från övriga håll i partiet har röster väckts om att kritikerna istället borde använda de demokratiska kanaler som finns i partistrukturen.
C klarar sig bäst
Men Kent Asp, som länge forskat om förhållandet mellan politiker och massmedia, menar att det mesta tyder på att helt partiinterna diskussioner snart är ett minne blott.
− Det är ingenting specifikt för vänsterpartiet att den interna debatten alltmer förs i massmedia. Vi ser det redan i de flesta partier och det mesta tyder på att diskussionerna i än högre utsträckning kommer att ta sådan skepnad.
Enligt Asp är centerpartiet det parti som i kraft av sin tajta organisation klarat sig bäst undan. Om även ett så genomorganiserat partis internkonflikter medialiseras skulle det vara ett verkligt bevis för att massmedia tagit över, menar Asp som befarar en urholkning av demokratin.
− Man kan så klart argumentera för att denna utveckling gynnar demokratin, i meningen att partierna då i högre utsträckning måste ta hänsyn till folkopinionen. Men det argumentet beror ju av att vi har medier som klarar att fylla sin funktion att informera medborgare och granska makthavare. Och den dominerande trenden idag är ju snarare att massmedia alltmer kommersialiseras, vilket går stick i stäv med dessa demokratiska krav.
Kent Asps bild är att de vänsterpartister som av massmedia brukar kallas ”förnyare” driver en politisk linje som avspeglar vänsterpartiets väljarkår bättre än partimajoritetens linje. Men han betonar att det inte betyder att ”förnyar”-linjen är mer demokratisk.
Medlemmen mer vänster
− Det brukar generellt vara så att partier, om de har en stark organisation, inte direkt avspeglar sina väljare. Vänsterpartiets medlemmar är mer vänster än partiets väljare medan moderaternas aktiva står längre åt höger än de moderata väljarna, säger Asp och framhåller att denna partiernas ”tillspetsade” karaktär fyller en demokratisk funktion.
− Man får inte glömma att en partiorganisation har en tudelad uppgift – den ska inte bara representera och avspegla en opinion utan även driva opinion. Annars lämnas problem olösta och grupper utan politisk förankring, till exempel näringslivet, blir de som driver utvecklingen.
Lockande att anpassa sig
Att anpassa sig till rådande opinionsläge är så klart en lockande strategi för ett parti. Faran är att ingen då vågar ”stå för något”, framhåller Asp som emellertid tror att anpassningstaktiken kan vara att bita sig i svansen.
− Jag tror att folk genomskådar den taktiken och tycker det är bra med politiker som kan stå upp för sina idéer, även i motvind.
