Ingen av dem vet riktigt var de ska börja när de ombeds sätta fingret på bristerna med sex- och samlevnadsundervisningen. Frågan är så marginaliserad att det första som krävs är att den överhuvudtaget lyfts på allvar.
– Frågor om sex måste för det första få status som politiska frågor. Idag ses de i de flesta fall som moralfrågor eller någonting som bara hör till det privata, säger Elin Jonsson.
Hon menar att en bra sex- och samlevnadsundersvisning är viktig helt enkelt för att sexualitet utgör en central del av människors liv. Eftersom sexuella relationer i vårt samhälle är en central arena för maktutövning kan en bra sexualundervisning också utgöra en fundamental motvikt mot en heterosexualiserad könsmaktsordning. Elin Jonsson har samlat in en rad mer eller mindre spektakulära erfarenheter av sex- och samlevnadsundervisning och hennes dom är hård:
– I bästa fall har undervisningen varit meningslös. I värsta fall har den varit skitdålig, säger hon och tar ett exempel:
– En tjej berättade om att hennes sex- och samlevnadsundervisning gick ut på att killarna fick titta på porrfilm, medan tjejerna fick sitta i ett annat rum och prata om känslor och ställa skriftliga frågor till killarna om deras penisar.
Idag anger den svenska skolplanen att varje skolas rektor har ett övergripande ansvar för att se till att sex- och samlevnadsundervisning kommer eleverna till godo. Inget specifikt ämne har ansvar för utbildningen och det finns inga garantier för att lärarna har kvalifikationer för att undervisa i det komplexa ämnet, eftersom lärarutbildningens utbildning i sex- och samlevnadskunskap inte är obligatorisk. RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) har som högt prioriterat krav att denna utbildning görs till ett obligatoriskt inslag på lärarutbildningen. Elin Jonsson instämmer i kravet. Likaså Mikael Björk Blomqvist, förbundsordförande för RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) Ungdom.

Utsätts för grov kränkning
RFSL Ungdom var de som låg bakom den så kallade biologiboksgranskningen som för två år sedan väckte stort medialt intresse. Ingen hade tidigare uppmärksammat vad granskningen ganska enkelt fann: att en biologibok, som användes flitigt i undervisningen över hela landet, kopplade homosexualitet till pedofili. I fjol gjorde Ekot en undersökning som visade att omkring 20 procent av de svenska skolorna fortfarande använde boken.
– Det innebär med andra ord att icke-heterosexuella elever år 2004 på en femtedel av Sveriges skolor utsätts för grova kränkningar, säger Mikael Björk Blomqvist.
Ett resultat av granskningen var att bokförlag efteråt hörde av sig till RFSL Ungdom för att be om råd.
– Men det ironiska var att då var deras texter om hbt-sexualitet ofta helt okej – men i den ”allmänna” avdelningen om sex var allt extremt heteronormativt. Ett ”samlag” beskrevs som något som skedde mellan en man och en kvinna.

Utan socialt innehåll
När skolplanen inte visar sexualundervisningen till något speciellt skolämne har regeln varit att den blivit ett inslag i biologin. Det kan ses som en effekt av en syn på sexualitet som något utan socialt innehåll, som en effekt av vår biologi. Det biologiska perspektivet kopplar också sexualitet först och främst till barnaalstrande, vilket lätt leder till att sex jämställs med en penis penetration av en vagina.
– Den bilden är ju inte bara ett problem för hbt-personer utan även för heterosexuella ungdomar. De flesta ungdomar har faktiskt inte sex för att göra barn, påpekar Mikael Björk Blomqvist.
Elin Jonsson instämmer i att den utbredda inriktningen på barnaalstrande – och prevention av den – är verklighetsfrånvänd. Visst behöver man lära sig om mens, kondomer, p-piller och abort, men om sex reduceras till sådant försvinner det som sex för de flesta först och främst handlar om: lust.
Lust är något som oftast brukar betraktas som privat, men feminister har gång på gång lyft fram att det är den inte alls – den är högst politisk. Feminister har genom historien inte bara kämpat mot det sexualiserade våldet, utan också för kvinnors rätt till sin lust.
– För det första måste sex få en mer framträdande plats i undervisningen. För det andra måste man ställa frågan: på vems villkor sker det? säger Elin Jonsson.
Skolan har enligt henne en stor möjlighet att verka som motkraft mot de skeva framställningar av kön och sexualitet som florerar i det offentliga rummet. Men möjligheten tas inte, istället menar Jonsson att undervisningen oftast spär på skeva föreställningar om kön.
Utbredd i sexualundervisningen är en tendens att framställa pojkars mer eller mindre vilande drift att ha sex – med tjejer – som så stor att den måste hållas i schack. Och ansvaret för att hålla denna drift i schack läggs knappast enbart på pojkarna, utan den manliga driften är något som flickorna mer eller mindre implicit uppmanas förhålla sig till – medan deras egen sexualitet ofta reduceras till mens.

Bekräftad sexualitet behövs
En rad genusvetenskapliga studier har visat på kopplingarna mellan sådana mönster i undervisningen och de mer dramatiska uttrycken för könsmaktsordningen – våldtäkterna.
Mikael Björk Blomqvist är inte heller sen att visa på de fatala konsekvenserna av den heteronorm som råder bland annat i sex- samlevnadsundervisningen.
– Det vi får betala för kränkning och osynliggörande av hbt-personers sexualitet är att människor tar livet av sig. För utan en bekräftad sexualitet blir man inte en hel människa och medborgare.