Militären i USA och Storbritannien försöker fortfarande hålla debatten om utarmat uran utanför allmänhetens fokus, trots att flera rapporter visar på ämnets farlighet.
– Men riskerna finns inte bara vid krigsskådeplatser, de finns också här, säger Chris Busby som forskat om uranet.
Dr Busby är vetenskaplig sekreterare i European Committee on Radiation Risk och anlitades av det brittiska underhuset för att utreda frågan om utarmat urans (DU) skadeverkningar på soldater. Busby, som i veckan besökte Sverige för att tala om riskerna med utarmat uran, hade också en oroväckande nyhet på området: det finns resultat som indikerar att användningen av uran i Irak och Afghanistan höjer halten av uran i luften i Europa.
Busby lyckades nämligen få ut testresultaten från fem mätstationer utanför Aldermaston i södra England. Anläggningen i Aldermaston är det enda ställe där Storbritannien tillverkar atombomber, och har därför betydligt mer omfattande kontroller av radioaktivitet. Normalt mäts radioaktiv strålning, men i Aldermaston – troligen det enda stället i Europa – mäts också förekomsten av uranpartiklar i atmosfären.
Åtta gånger det normala
Resultaten från Aldermaston visar kraftigt förhöjda doser – så mycket som åtta gånger det normala – av utarmat uran i luften vid de dagar då USA bombade Afghanistan och Irak med utarmat uran. Och det finns ingen annan förklaring till höjningen just då: om uranet skulle komma från Aldermaston eller en annan kärnanläggning skulle det har synts på en mängd andra sätt.
Men kan verkligen uran färdas på några dagar med luften?
– Jag medger att jag också tvivlade på det, men det är det enda förklaringen jag kan se. Detta uran är i oerhört finkornig stoftform och att det färdas via luften har vi bekräftat. Vi vet att det stiger vid soligt väder och sjunker vid regn. Men de militära myndigheterna påstår fortfarande att det enbart utgör en fara precis vid användningen.
Mängderna är, jämfört med vi kärnkraftsolyckor mycket små. Den mängd som uppmättes utanför Aldermaston var som mest 1 600 nanobequerel/kubikmeter.
Men Busby påpekar att denna mängd motsvarar en halv miljon molekyler utarmat uran. En annan faktor gör detta mer problematiskt. Uranet är en tungmetall som inte sprids ut över kroppen, utan samlas på specifika ställen, som i lungorna. Det tycks också som att det bidrar till att gammastrålning tas upp av DNA-molekyler.
Det allvarliga i sammanhanget är att radioaktiva material har ökat kraftigt under hela 1900-talet. Från 1920 användes radium i urverk, instrumentpaneler och kompasser. När flygplan sköts ned under andra världskriget spreds radioaktiva material över stora områden. Dr Busby, som också anlitats för att se på sambandet mellan bröstcancer och radioaktivitet, menar att det finns ett tydligt samband med ökningen av cancerfall och den ökade mängden radioaktiva material.
– Sätt kurvan för barnleukemi parallellt med kurvan för världsproduktionen av uran så får du se! Alltsedan 1910 har antalet fall av leukemi hos barn ökat.
Det mesta tyder på att användningen av utarmat uran, som började på allvar i mitten av 1990-talet, ökar. Men i takt med att forskarna bättre registrerar användningen, tycks det som om militärmakter som USA:s också går över till vanligt, icke-utarmat uran, vars strålningssignatur är svårare att upptäcka. Uranet, utarmat eller ej, har tyngd och en snabb bränntid, vilket ger projektiler extra kraft. Främst används det i pansarbrytande vapen. Eftersom utarmat uran är en restprodukt från kärnkraftverk är det dessutom billigare än alla andra material som har samma effekt. Och skälet till att alltmer uran tycks användas av vapentillverkare är enkelt, enligt Chris Busby:
– Det är omöjligt att konkurrera utan uranet. Det går inte att vinna ett krig mot en motståndare som har uran, om du inte själv har det.
