God morgon alla barn är en svensk dramaserie i tre avsnitt som SVT sänder på måndagar. Stina Sturesson står för manuset och första avsnittet var mycket säreget. SVT själva beskriver serien som en samhällskritisk dramaserie med en handling som cirklar runt dokusåpornas utslagningsfilosofi. Eller en berättelse om barns utsatthet och hur vår förmåga att nå kärleken gått förlorad. Eller helt enkelt en surrealistisk saga om ett litet samhälle vars invånare lever ett liv bortom rim och reson. Det hade varit lätt att byta kanal efter första kvarten därför att det var svårt att förstå eller därför att färgsättningen är blekt grön och dämpad och mest liknar Sånger från andra våningen. Men någonting fick mig ändå att sitta kvar. Det finns någonting där under ytan som kanske är värt att anstränga sig lite för. I fokus står lärarinnan Gun som skall arrangera skolans luciatåg. Kan man be de tre svarta ”negerpojkarna” i klassen att vara Pepparkaksgubbar utan att det uppfattas som rasistiskt? Och hur förhåller man sig till flickan i klassen som vägrar vara med i utröstningen av flickorna som inte får vara Lucia?
God morgon alla barn känns deprimerande svenskt, möjligtvist finskt. Men det är något vackert i det också. I tillknäpptheten, misären och drömmen om kärlek – hur patetiska vi än är.