BOGOTA-TEGUCIGALPA. De svarta säckarna eller de gråa blykistorna som anländer från krigets Irak till USA fungerar som politiska anklagelser. De ställer Bushadministrationen inför ett politiskt dilemma som handlar om att övertyga opinionen om nödvändigheten av att fortsätta ockupationen av Irak. Därför har de ”inhyrda” soldaterna som benämns ”entreprenörer”, eller ”underleverantörer”, blivit ett allt större inslag bland ockupationstrupperna. Ingen mer än deras anhöriga sörjer ju dem när de anländer i de svarta säckarna.
Jag befann mig för en månad sedan i Honduras, Centralamerika, när bomben slog ned om att 109 chilenare befann sig i militär träning på en före detta militärbas där de förbereddes på att resa vidare, till krigets Irak. Men de chilenska f d. soldaterna är inte ensamma. Olika USA-företag som rekryterar manskap till Irak är aktiva i Colombia, Peru, Ecuador och med all säkerhet i de flesta av Latinamerikas länder. Fattigdomen, massarbetslösheten och ett hopplöst framtidsperspektiv gör att unga och äldre soldater och officerare väljer att riskera sitt liv för ett krig som inte är deras. Alternativet är att deras familjer får hungra.
Enlig en studie som organisationen International Peace Operations har gjort, opererar cirka 26 000 personer i Irak i egenskap av ”entreprenörer”. Utåt handlar det om uppgifter som väktare eller arbete som livvakt eller att skydda de privatiserade oljebolagens pipelines.

Det är svårt att få fram hur många personer och vilka de olika nationaliteterna är på dessa entreprenörer. Men enligt en utredning som Peter Singer från Brookings Institute har gjort kommer de flesta av dessa legoknektar från Fiji, Ukraina, Sydafrika, Nepal, Serbien, Spanien, Irland, Chile, Colombia, Guatemala, Salvador eller Nicaragua. Vid sidan av de rent militära säkerhetsuppdragen, finns det också arbetsuppgifter som underhåll av ockupationstrupperna där uppskattningsvis 20 000 personer arbetar. Totalt handlar det om en styrka som utgör en tredjedel av USA-trupperna. Av de 20 miljarder dollar som USA har anslagit för Iraks återuppbyggnad, utgör nästan 25 procent av anslag som går till betalning för ”säkerhetsuppdrag”. De främsta militära privatföretagen inom denna bransch är Dyncorp, Halliburton och Blackwater.
Oscar Aspe är en före detta chilensk officerare som nu arbetar som instruktör för det amerikanska företaget ”Your Solutions”. I en intervju som den honduranska dagstidningen La Tribuna gjorde med Aspe bara en dag innan jag lämnade Honduras, säger denne lyriskt att ”i Irak väntar oss vår ekonomiska framtid”.

De 109 chilenarna som anlände till Honduras den 6 och 7 september, uppgav inför passpolisen att de var turister eller affärsmän. De hämtades upp av de elva militära USA-instruktörerna och installerades på den gamla militärbasen i staden Lepaterique, 40 km från huvudstaden Tegucigalpa. Här tränades och finansierades de nicaraguanska kontrarevolutionärerna av USA:s militära instruktörer i kriget mot den sandinistiska regeringen 1979-1990.
Den förre honduranske armémajoren Benjamín Canales är Your Solutions lokale VD och är indignerad efter att det honduranska utrikesministeriet gav de chilenska legoknektarna 72 timmar på sig att lämna Honduras. För den USA-vänliga regeringen Ricardo Maduro är frågan känslig eftersom det handlar om landets relationer med grannen i norr och dess behov av manskap till krigets Irak. Maduro drog tillbaka de nära 300 soldaterna Honduras hade i Irak för ett drygt år sedan. Men nu står 300 honduranska soldater och väntar på att tjänstgöra i det arabiska landet, fast nu med USA-företaget Your Solutions‚ ID-kort i fickan.
Men hur kan ”turism” och ”affärsverksamhet” stämma överens med militär träning frågar den utsände reportern från La Tribuna den chilenske militärinstruktören Oscar Aspe?
– Det beror på karaktären på affärerna. Detta är affärer i säkerhet som vi tränas i av företaget Your Solutions. Vi är före detta militärer. Legoknektar är uniformerade personer som slåss för en flagga och ska fylla en militär uppgift. Vi är internationella väktare och arbetar för den nordamerikanska regeringen i skydd av bland annat ambassader (i Irak).
För det jobbet får Aspe uppger 1 000-1 500 dollar i månaden, 8 000-12 000 svenska kronor i månaden.
David Toso, 47, var infanterist inom den chilenska marinen:
– Vi är införstådda med vad vi ger oss in i och vi är förberedda. Jag gör det här för mina barn och för att kunna ge dem en utbildning. Situationen i mitt land är svår. Därför vill vi till Irak.
Your Solutions hade elva USA-militärer på plats i Honduras fram till att de utvisades från landet. Dessa elva tränade det drygt hundratals chilenska och de cirka 300 honduranska militärerna.
Företaget har honduranska officerare som sina lokala företrädare. Bland dem figurerar den pensionerade majoren Benjamín Ramos och Angel Méndez, den senare representerar huvudkontoret i USA. Honduras utvisade de 109 chilenarna men ytterligare 150 chilenare satt och väntade i Costa Rica på att få militär träning i Honduras. Legoknektsföretaget har fått i uppdrag att rekrytera över 600 latinamerikanska militärer och hade förväntat sig att rekrytera dessa i Honduras. Men bara 300 hade skrivit in sig hos företaget, trots att Honduras är Latinamerikas tredje fattigaste land.
En av dessa 300 är Daniel Alvarado, 42.
– Detta är en livets chans som dyker upp få gånger. Det är värt att ta risken, säger den förre stridspiloten utan att varken tveka eller darra på rösten. Hans berättelse är nästan identisk med de andra soldaternas. Slavlöner och massarbetslöshet
– Vi lever i en fruktansvärd ekonomisk situation. Ingen överlever på 3 000 lempiras, cirka 2 300 kronor, per månad.

I en artikel rubricerad ”De så kallade entreprenörerna” av den kubanske journalisten Max Lesnik, som lever och arbetar i USA sedan många år och som leder en radiostation i Miami, är dessa ”entreprenörer” enbart förklädda legoknektar.
”De framställs av media som enkla medborgare som rest till Irak för att delta i den civila återuppbyggnaden. Men de är i stället legoknektar som rekryterats bland före detta militärer i och utanför USA. De får betalt via ett anställningskontrakt för att utföra uppgifter som inte skiljer sig nämnvärt till dem som de reguljära arméerna i Irak har.”
Lesnik uppskattar att det finns 36 säkerhetsföretag, främst från USA och Storbritannien, som har cirka 25 000 anställda. Majoriteten av dessa krigsveteraner med en stor militär erfarenhet och mycket vältränade i konsten att döda.
– Deras vapen och militära utrustning skiljer sig inte mot dem som USA-styrkorna uppvisar.
Två minuters flygfärd från den colombianska gränsen och länet Putumayo som ligger under gerillakontroll, återfinns USA:s flygbas i staden Manta, Ecuador. I flera år har den varit föremål för en stenhård kritik i Ecuador eftersom man anklagar USA för att använda den till sin ”Plan Colombia”, det vill säga i kampen mot den colombianska vänstergerillan, mer än att kontrollera knarkhandlarnas smuggelflyg.
”Här har du din nya karriär och den är i Irak!”
Så lyder den rekrytering som USA-företaget EPI Secutiry & Investigation, lockar sina läsare med på internet. Den intresserade ska posta sin ansökning och markera det ”IRAQ JOB CENTER”.
Jeffrey Shippy, en brandman från USA som arbetade på den amerikanska flygbasen i Manta, sade upp sig och inledde rekryteringen av ecuadoriansk och colombiansk militär för USA:s krig i Irak. Men hans verksamhet har kommit att ställa både Bush och Colombias president Alvaro Uribe inför ett delikat dilemma. Shippy är nämligen så fräck att han erbjuder de krigserfarna colombianska elitsoldaterna som strider under Plan Colombia och Plan Patriota löner som ligger 10-20 gånger högre än de två colombianska minimilöner, cirka 250 dollar, de har i dag.

Colombia har sedan år 2000 ökat antalet inom de väpnade styrkorna från cirka 255 000 män till nästan 400 000, enorma anslag som försvinner i en handvändning när kriget privatiseras och ”globaliseras” av USA.
Jeffrey Shippy var en av dessa ”contratistas” i det kanske mest kända företaget i branschen, Dyncorp. Detta fick kontrakt på Mantabasen i mars 2003. Shippy tjänade vid tillfället 4 200 dollar i månaden för arbetet som brandman. Men det tyckte han var för lite och startade därför sitt eget företag, EPI Secutiry & Investigation.
En webbsida upprättades och via den inledde han rekrytering av 1 000 colombianska soldater och poliser som utlovas löner på 2 500-5 000 dollar i månaden. Det är en mycket låg kostnad med tanke på att dessa colombianer har en stor erfarenhet av krig. I synnerhet om vi jämför med rekrytering av USA-soldater som normalt får 10 000 dollar men som kan inkassera löner på 20 000-25 000 dollar i speciella fall.

”Det handlar inte om någon tillfällig verksamhet i just vårt land. I stället sprider den sig som ett nätverk över hela världen. Och det verkar som det finns ett stort intresse av att rekrytera personal bland latinamerikanerna, offer för arbetslösheten av den ekonomiska krisen som drabbat våra länder”, skriver Adriana Puruncajas.
Den colombianska dagstidningen El Tiempo, som ägs av vicepresident Francisco Santos, citerade Shippys webbsida den 1 augusti 2005 där det står att legoknektarna tränas av Navy Seals och av DEA.
Den 23 september i år kunde dagstidningen La Republica ge sina läsare nyheten om att ett peruanskt företag rekryterar militär personal till kriget i Irak. Precis som i Chile, Honduras, Colombia och Ecuador hävdar företaget att det handlar om ”säkerhetsuppdrag”.

Annonserna som riktas till peruanska officerare och underofficerare under 50 år publicerades mellan den 21 augusti till 18 september och undertecknare var företaget Gesegur SAC, som återfanns på ett enda telefonnummer i stadsdelen La Molina i Lima.
La Republica konstaterar att detta företag bara tar emot och värderar de olika rekryternas ansökningar. Därefter skickar de till USA-företaget 3D Global Solutions Inc. som opererar från delstaten Indiana. Detta gör det definitiva urvalet som skickas vidare till något av de stora militära säkerhetsföretagen som förser Pentagon eller USA:s försvarsdepartement med personal.
Till skillnad mot de reguljära trupperna i Irak betraktas inte ”entreprenörerna” som krigare och skyddas därför inte av Genevèkonventionen.
Den 8 oktober meddelade USA-myndigheterna att hälften av USA:s specialstyrkor utomlands ska koncentreras till krigen i Irak och Afghanistan, en bekräftelse på att krigen inte går efter kalkylerna. För Colombias generaler och president är det ett illavarslande beslut eftersom just officerare från dessa styrkor leder både Plan Colombia som Plan Patriota. Även de planerade utbildningsprogrammen av colombiansk reguljär militär kan komma att drabbas.