DUISBURG Men en trepartskoalition framstår som osannolik, samtidigt som alltmer tyder på att det de stora partierna, socialdemokraterna (SPD) och kristdemokraterna (CDU/CSU) kommer att bilda en koalitionsregering.
Förhandlingarna mellan valrörelsens huvudmotståndare, sittande förbundskanslern, Gerhard Schröder och hans utmanare Angela Merkel, har dock hittills inte varit lätta. En så kallad stor koalition mellan Tysklands starkaste partier, som tillsammans fick 69,5 procent av rösterna, skulle i och för sig följa den modell som på senare år blivit tämligen vanlig på tysk delstatsnivå. Även partiernas analys av anledningarna bakom Tysklands ekonomiska kris har varit snarlik, konfliktområdena bedöms som inte olösbara. De flesta tyska expertkommentarer konstaterade konsekvensenligt under den gångna veckan att den stora knäckfrågan för koalitionsförhandlingarna inte var av politisk utan snarare av privat natur.

Merkel impopulär i öst
Schröder sägs vilja förhindra att Merkel blir hans efterträdare, samtidigt som Merkels politiska överlevnad är förknippat med hennes utnämnande till förbundskansler.
Merkel görs av många partifränder ansvarig för kristdemokraternas katastrofala valrörelse. Så sent som i mitten av juni hade CDU/CSU en försprång på omkring 20 procentenheter på socialdemokraterna i opinionsmätningarna. På valdagen hade siffrorna krympt till futtiga 0,9 procentenheter och Schröder kunde uppträda som valvinnare – trots det faktum att det var hans parti som förlorat störst jämfört med det senaste valet år 2002.
Bakom kristdemokraternas dåliga valrörelse står åtminstone delvis Merkels impopularitet bland de egna partisympatisörerna i allmänhet och de östtyska kvinnorna i synnerhet, ett mycket hårt nederlag för den första östtyskan som någonsin stod som första namn för ett stort tyskt parti.
Skulle förhandlingarna mellan SPD och CDU/CSU misslyckas bäddar det för nyval, vilket ter sig anmärkningsvärt, eftersom det faktiskt finns en vänstermajoritet i den nyvalda förbundsdagen. SPD, de Gröna och vänstern (Die Linke) fick tillsammans 51,3 procent av rösterna. Die Linke fick till slut 8,7 procent av rösterna, blev valets stora vinnare och en vågmästare som ingen vill samverka med. Men i nuläget är inget parti berett att förhandla med vänstern, som betecknas som postkommunistiskt och i och med detta odemokratiskt.
Gregor Gysi, nykorad (delad) ordförande för vänsterns förbundsdagsgrupp, menar att det är de andra partiernas problem att diskutera regeringsbildandet.
I en intervju med tidningen Der Tagesspiegel underströk Gysi på måndagen att Vänstern inte kan tänka sig stödja socialdemokraternas nedskärningspolitik – även om det skulle räcka med fyra röster för Schröder från vänsterns sida.

Fyra vänsterröster krävs
– Vi kan visst tänka oss diskutera en minoritetsregering, givetvis vill jag hellre ha en vänsterregering. Men en sådan måste också stå för vänsterpolitik. Skulle SPD få oss att stödja Hartz IV skulle vi ha förått miljontals väljare.
Gysi och vänsterns partiledning är väl medvetna om den stämning som råder inom de egna leden. Under valrörelsen attackerades framför allt den sittanden socialdemokratisk-gröna koalitionsregeringen och dess nedskärningspolitik. Att nu samverka med denna regering framstår som politiskt omöjligt även för vänstern. Trots detta gjorde fyra vänsterparlamentariker i förra veckan ett utspel där de förklarade sitt stöd för en socialdemokratiskt ledd regering. Utspelet dementerades dock omgående av partiledningen. Det kvarstår nu att se om socialdemokraternas sista kort blir ett uppvaktande av de fyra samarbetsvilliga inom vänsterns parlamentariska grupp.