…är det intressant att ta del av den medielogik som mer eller mindre medvetet och uttalat omvandlar vetenskap till politik. Jag vet inte om det var det var borgarna själva som gjorde den ursprungliga kopplingen mellan nationalekonomen Maria Nilssons forskning om sjukförsäkringen och den egna ”det ska löna sig att arbeta”-politiken, eller om det var DN:s eget infall. Men klart är i alla fall vems syften kopplingen tjänar.
Nilsson har kommit fram till följande: sänkt sjukpenning leder till färre sjukskrivningar. Min reaktion: Öhh… ja? Behövs det verkligen en doktorsavhandling för att komma fram till detta? Är det inte ganska självklart att en låginkomsttagare går till jobbet sjuk i högre utsträckning om sjukpenningen är låg än om den är hög?
DN:s och den borgerliga alliansens reaktion: Eureka! Nu har vi äntligen fått det svart på vitt! Vi måste sänka sjukpenningen för det är ju jättebra om sjukskrivningarna minskar för sjukdom är ju dåligt!

Denna form av reptilstadieresonemang utgör själva grunden för hela den reaktionära ideologin, men jag förvånas ändå lika mycket varje gång den ger sig tillkänna. Jag minns en liknande grej för något år sedan: forskare hade kommit fram till att homosexuella personer inte reagerar på det motsatta könets doftsubstanser, eller nåt i den stilen. Min reaktion: Öhh… ja? Vad hade ni väntat er? Forskarnas och massmedias reaktion: Eureka! Det betyder att det är skillnad på homon och normala! Man kan till och med spåra det i bögarnas och flatornas kemi och det måste ju betyda att det är biologiskt och från början när vi föds och att vår sexualitet inte har någonting med samhället att göra!
Ibland känns det bara inte värdigt att ge sig in i sådana här diskussioner. Men tyvärr måste man nog.