Brittiska media visade sig chockade av upptäckten att de misstänkta gärningsmännen bakom terrordådet i London den 7 juli var födda och uppväxta i England. Det kastade nytt ljus över tesen om utländska terroristers ”kamp mot västvärldens civilisation och livsstil”, och gav upphov till spekulationer om en ”ny situation”. Att situationen skulle vara helt ny är dock en myt – redan för tio år sen slog ”hemmagjorda” muslimska extremister till i Europa.
Sommaren och hösten 1995 drabbades Frankrike av en serie bombattentat. Den första bomben detonerade i pendeltågstationen Saint-Michel i Paris. Åtta människor dog och över 200 skadades. I augusti samma år hittades en sprängsats i höghastighetståget TGV och en i närheten av en judisk skola utanför Lyon. I oktober 1995 exploderade ytterligare två bomber i Paris. I slutet av månaden greps en grupp militanta islamister i staden Lille, enligt polisuppgifter i färd med att förbereda ett attentat mot en marknad. De gripna, liksom mannen som placerade bomben på TGV-tåget, var födda och uppväxta i Frankrike.
Bakom terrornätverket stod sannolikt den algeriska organisationen GIA (Groupes Islamiques Armés), som i mitten av 90-talet försökte dra in den forna kolonialmakten Frankrike i det algeriska inbördeskriget. Bland de muslimska invandrargrupperna i Frankrikes förorter såg man uppenbarligen en rekryteringspotential.
Här kan vissa paralleller dras till Londonattentatet. Det förefaller motiverat att hävda att det finns en grogrund för extremism bland personer som på något sätt sett sina chanser till en vanlig karriär i samhället grusas. Den subjektiva erfarenheten att man stoppas av en ”osynlig vägg” och diskrimineras på grund av den egna härkomsten spelar här en betydande roll. Denna erfarenhet kan tolkas ideologiskt, och somliga grupper vill förklara diskrimineringen på grundval av en radikalislamisk världsåskådning.
En annan intressant faktor är att många av de franska gärningsmännen inte kom ifrån ”naturliga” radikalmuslimska miljöer, utan snarare låg i konflikt med sina familjer. Det innebär att den islamistiska ideologi som motiverar terrordåden inte bygger på en traditionell ”vardagsislam”, utan ofta vänder sig mot just denna. Den europeiska islamismen är alltså ett militant-aggressivt sektfenomen snarare än en massrörelse.