Den 3 juni klubbade riksdagen igenom en ny lag. Den gör det tillåtet för samkönade kvinnliga par att få assisterad befruktning på kliniker i Sverige. 206 röstade för och 31 emot. Bland motståndarna fanns först och främst kristdemokrater och moderater. Carl Axel Roslund (m) menade bland annat att ställningstaganden i stil med inseminationslagen undergrävde grunderna för Sveriges välstånd.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, har länge kämpat för homosexuella kvinnors rätt att jämställas med heterosexuella i frågan om insemination.

”Lagen tar ställning”
– Det känns bra att svensk lag nu så tydligt tar ställning för denna rättighet, framhåller RFSL:s verksamhetschef Maria Sjödin, som länge arrangerat kurser om hur lesbiska kan göra för att inseminera sig, trots det svenska förbudet.
Den nya svenska lagen träder i kraft i morgon, men ännu råder många oklarheter. Landstingen kommer själva att få ta en rad av besluten om hur insemineringen av lesbiska ska fogas in i det nuvarande systemet. Många otydligheter råder därför fortfarande, framför allt om huruvida det finns något utrymme för landstingen att på något sätt särbehandla lesbiska. Göran Westlander, läkare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, vittnar om förvirring.
– Folk ringer hit och frågar om det kommer att kosta någonting, om hur långa väntetiderna är och om donatorn själv får bestämma vem han vill donera till. Men vi har inga svar, utan måste vänta på politikernas beslut, säger Westlander till Sveriges Radio.
Riksdagsledamoten Marianne Carlström (s), som varit med och arbetat fram lagen, tycker att det vore illa om landstingen kan låta donatorerna få välja mottagare på grundval av sexuell läggning.
– Men vi har faktiskt inte diskuterat den möjligheten och lagen drar så vitt jag vet inte upp några riktlinjer för detta, säger Carlström.
Utanför riksdagens korridorer diskuteras emellertid frågan. Göran Westlander tycker exempelvis att det kan vara en idé att låta donatorerna på bestämma vem de donerar till, då han befarar att donatorerna annars kommer att bli färre.
Maria Sjödin tycker att den diskussionen är fullkomligt absurd.
– Det är en helt befängt att ens komma på tanken att donatorerna skulle få bestämma vart deras sperma ska gå. Vad mer skulle de i så fall få bestämma? Ska de få bestämma vilken hudfärg den inseminerade ska ha? Eller om det ska vara bara till judar eller icke-judar? Det skulle vara solklar diskriminering, säger Sjödin och framhåller att det finns en annan lag som förbjuder diskriminering på basis av sexuell läggning.

Populärt resa till Danmark
Hon tror inte heller att farhågan om donatorsbrist behöver ha någon grund.
– Att det blir fritt fram för lesbiska kan lika gärna få motsatt effekt på antalet donatorer. Till exempel kommer kanske många fler bögar att vilja donera om de vet att sperman inte bara går till heterosexuella.
Hittills har lesbiska som vill ha barn varit hänvisade till att antingen sköta befruktningen med hjälp av en manlig bekant eller åka utomlands. Danmark är en populär tillflykt, men det betyder inte att deras lagstiftning tydligt tar ställning för – den danska lagen förbjuder läkare att inseminera lesbiska, men har också ett kryphål i och med att barnmorskor inte förbjuds göra detsamma.