– Den sociala domen som finns mot kvinnor som missbrukar eller har varit missbrukare, är en dom som är fullständigt fruktansvärd. Att ständigt känna sig äcklig och misslyckad och att inte ens vara viktig nog att få hjälp känns ända in i själen, säger Sonja Wallbom.
Många av kvinnorna bär på fruktansvärda upplevelser som till exempel långvarig misshandel, våldtäkter och prostitution.
– En kvinna som missbrukar och är på flykt från en våldsam man är inte ens välkommen till kvinnojourerna på grund av att hon knarkar. Är hon mindre rädd för det?
Sonja Wallbom berättar om hennes narkomanvården på 70-talet och den totala bristen av könsperspektiv.
– De få kvinnorna som fick hjälp placerades ut som pelagionier i fönstren så att det blommade lite, men man såg inte kvinnornas behov. Slutresultatet av det hela blev att man sa att kvinnor inte svarar på behandlingen i samma utsträckning som män. Och det här är ett problem även i dag.
Under 1980-talet utvärderades narkomanvården.
– Sammanställningen av den rapporten skildrar tydligt den generella bilden för kvinnorna, Rapporten innefattade 29 behandlingsenheter och rapporten innehöll bakgrundsfaktorer till missbruk. Mig veterligen har det aldrig tidigare gjorts en liknade genomgripande rapport. I rapporten framkom att kvinnor överlag haft det tuffare i alla avseenden innan sitt missbruk. Trasiga familjeförhållanden, där mamma försökt ta livet av sig och ibland lyckas. Kommer från en missbrukarfamilj, där övergrepp och misshandel hört till vardagen. Kvinnorna hade debuterat med alkohol och droger tidigare än männen och även börjat med tyngre droger tidigare. De hade även i större utsträckning än männen sålt sin kropp för att finansiera missbruket. Många hade fått missfall och utomkvedshavandeskap. Många hade barn. 18 procent hade vårdnaden.
Samma vårdformer
Trots denna undersökning används samma vårdformer för kvinnor och män. Sonja Wallbom har ofta fått höra att ”det är svårare att arbeta med kvinnor” och ”de är så manipulativa” men här håller Sonja inte med.
– De är inte svårare än något annat. Kvinnor är också människor, men männens och kvinnornas erfarenheter skiljer sig ifrån varandra
Wallbom ställer sig mycket kritisk till den ständigt pågående narkotikadebatten som enligt henne bara går ut på hårdare tag mot knarkarna, där man hellre diskuterar olika straffskalor och enbart fokuserar på själva narkotikafrågan.
– Sverige måste höja blicken och våga göra detta till en socialpolitisk fråga i stället för endast en kriminalpolitisk.
Ökade dödstal
Trots dessa lösningar om hårdare tag har antalet tunga missbrukare tredubblats och dödstalet fördubblats de senaste tio åren. Förra året avled 428 personer till följd av sitt missbruk. Detta enligt Centralförbundet alkohol och narkotika. Sonja Wallbom är inte förvånad över siffrorna.
– Det är inte alls konstigt, man kan inte endast straffa människor till ett liv utan droger, om man nu inte väljer att låsa in dem på livstids fängelse.
Sonja Wallbom vill påstå att det är nödvändigt för kvinnorna att hjälpa dem att våga lita på andra kvinnor, där hon menar att det blir ett skydd mot män som slår och på ett eller annan sätt inte respekterar dem.
– Kvinnor i missbruksvärlden gör ofta inget väsen av sig. Majoriteten är ofta i mycket illa psykiskt skick och de har nästan aldrig upplevt en nära relation till andra kvinnor. Ofta ser kvinnor varandra som rivaler i en värld där männen styr, säger hon.
Missbrukande kvinnor får inte skydd
Det finns goda skäl till att kvinnor vägrar kalla sig som drogmissbrukare. Den sociala skammen och skulden blir ofta så påfrestande att kvinnorna inte vågar be om hjälp. Mest utsatta är kvinnor med barn, menar Sonja Wallbom, förbundsordförande i Riksförbundet för hjälp åt narkotika och läkemedelsberoende.
