– Det är USA som inte vill ha något avtal, säger Agneta Norberg, vice ordförande för Sveriges fredsråd, nyss hemkommen från New York och en icke-spridningsavtalskonferens, som i skrivande stund efter mer än en vecka inte ens lyckats enas om en dagordning för mötet.
Kärnvapenfrågan tillhörde 1980-talet och är sedan en tid tillbaka knappt på de stora fredsorganisationernas dagordning. Trots det pågår en intensiv aktivitet på området och världen kan stå inför en ”kaskad av spridning av kärnvapen”, som en av delegaterna uttryckte sig till Norberg.

Trots att icke-spridningsavtalet för kärnvapen från 1970, innehåller både icke-spridning av kärnvapen (så kallad non-proliferation) och nedrustning, fokuseras nu bara på icke-spridningsdelen.
– Paragraf sex, att kärnvapenmakterna ska rusta ned, är viktigast i hela avtalet. Trots det pratade Laila Freivalds mest om Nordkorea i sitt tal, säger Agneta Norberg, som är upprörd över att ingen tar upp det faktum att Iran och Nordkorea båda är omringade av USA:s militärbaser och att de båda länderna nämns vid namn i en Pentagon-rapport som mål för framtida ”förebyggande attacker” med små kärnvapen. Agneta Norberg menar att om man ska få dessa länder att inte utveckla kärnvapen hjälper det ju knappast att själv hota med kärnvapen.
Intressantaste pappret som lagts fram på konferensen hittills menar Norberg att Malaysias förslag är.
– De föreslår en kärnvapenkonvention som ska vara bindande, precis som FN tidigare gjort med landminor. Jag föreslog den svenska regeringens representanter att stödja den men de var ointresserade, säger Norberg, som menar att det är liten skillnad mellan Washingtons och den svenska regeringens fokus i frågan.