Karachi Ayesha Solangi hade arbete som rådgivare men kände sig underlägsen sina manliga kollegor eftersom hon inte kunde läsa och skriva. En dag skrev hon in sig vid ett vuxenutbildningsprogram i sin hemstad Sanghar. Det har förändrat hennes liv.
Namn i stället för tumme
– När jag hade lärt mig skriva mitt namn började jag skriva under officiella handlingar med mitt namn, istället för att sätta dit mitt tumavtryck, säger Solangi.
Solangi har gått på ett av de tio center för kvinnliga analfabeter som den pakistanska organisationen Safwco och en katolsk hjälporganisation driver. Hittills har de haft 400 elever. Initiativet är välkommet eftersom bara omkring 28 procent av de pakistanska kvinnorna kan läsa och skriva, enligt FN
32-åriga Ummat bor i ökenområdet Aachro Thar. Hon gläds över att äntligen få lära sig läsa och skriva.
– Det första jag ska göra är att skriva ett brev till mina släktingar, säger hon.
Ummats man är också analfabet. Han gick med på att hon började i skolan, om det inte innebar att hon försummade sitt arbete med de fyra barnen, hushållet och husdjuren.
Ummat säger själv att utbildningen har förändrat henne.
– Jag brukade vara extremt blyg. Jag skulle ha haft svårt att prata med dig. Det självförtroende jag har fått på dessa få månader är enormt, säger hon.
Suresh Kumar, ansvarig för utbildningsprogrammet på Safwco, säger att när organisationerna först började med kvinnoklasserna mötte de motstånd från många män. Men genom taktik lyckades de övertyga männen, att det även var för deras bästa att kvinnorna studerade.
– Vi förklarade för männen i byarna att om kvinnor lär sig läsa och skriva så blir de bättre mödrar och fruar.