Okategoriserade 06 april, 2005

– Stat för stat, Europa slår USA

Europa är inget nybyggarland, därför ser den europeiska drömmen annorlunda ut än den amerikanska. Européer arbetar för att leva medan amerikaner lever för att arbeta. Mäter man ekonomin efter lönechecken är USA:s större, men sett till livskvalité kom EU ifatt för tio år sedan. Det säger amerikanske samhällsdebattören Jeremy Rifkin, aktuell med nya boken The European Dream – den europeiska drömmen.

Jeremy Rifkin har gjort sig ett namn på att diskutera de stora framtidsfrågorna. Ofta har teknikens utveckling varit utgångspunkten. Efter internationella bästsäljare som Arbetets slut, Det biotekniska århundradet och Välfärdssamhället, har den amerikanske samhällsdebattören vänt sina blickar mot Europa. Hans nya bok, The European Dream, kan mycket väl bli lika kontroversiell som hans tidigare böcker. EU har hunnit ifatt USA inom utbildning, hälsovård, miljövård, semester och fritid. EU har fler läkare per invånare. Inget EU-land har högre barnadödlighet än USA, ”för ni överger inte folk”, säger Rifkin.

Alla har hört talas om den amerikanska drömmen, men vad är den europeiska drömmen du skriver om?
– Om du frågar européer om den amerikanska drömmen så kan de den utan och innan. De har sett amerikansk film och känner till amerikansk kultur. Om du frågar européer om den europeiska drömmen, blir de stumma. Men faktum är att det finns en dröm som mognat i Europa de senaste femtio åren och allt jag gjort i boken är att lägga fram det som européer skulle vilja vara. När du sätter ihop allt så får du den europeiska drömmen. Jag har hållit en serie föreläsningar och när jag ställer den amerikanska drömmen mot den europeiska så håller de flesta européer med. Ni har en annan dröm. Varken amerikaner eller européer lever upp till sina drömmar, men det är intressant att de är så olika.
– Den amerikanska drömmen bygger på en grundläggande föreställning: Oavsett din sociala bakgrund så kan du ha framgång. Det är möjligheternas land. Eller så kan du uppoffra dig så att åtminstone dina barn får ett bättre liv. Det är det sociala klistret som hållit ihop Amerika i 200 år. Drömmen var väldigt stark ända till 1960-talet. Vi hade den största medelklassen i världen. Idag ligger USA på 24:e plats när det gäller inkomstjämlikhet. Bara Mexiko och Ryssland har sämre resultat. Allt detta har skett på bara 40 år. Vi har en situation där bara 51 procent av amerikanerna tror på drömmen och 30 procent inte alls tror på den.
– På andra sidan Atlanten föds en annan stark dröm. Den är intressant för den är på många sätt vår raka motsats. Europa och Amerika har så olika historia. Den amerikanska drömmen grundar sig på en annan uppfattning om vad frihet är, än den europeiska. När amerikaner talar om frihet menar vi autonomi. Att inte vara beroende av någon. Att vara en ö, att vara självtillräcklig. I ett nybyggarsamhälle måste man vara oberoende. Det finns inte mycket socialt stöd. Den amerikanska drömmen kommer från europeiska upplysningens och reformationens individualism. Bägge dessa olika traditioner sätter individen i centrum. Protestantismen sätter en i ett personligt förhållande till gud. Vi amerikaner är de renaste lärjungarna till dessa europeiska traditioner. Om Luther eller Calvin kom tillbaka idag, skulle de känna sig mycket mer hemma i Amerika än i Sverige och Europa. Men Europa har också en äldre tradition: Den katolska kyrkans paternalism, befästa städer, den feodala adeln. Den stillade protestantismens och upplysningens individualism. Och under 1900-talet ledde det till välfärdssocialism.

– För amerikaner är frihet rörlighet. För européer handlar det mer om förbindelse och samhörighet. Ni hade mycket större befolkningstäthet och det fanns inget nybyggarland, så ni var tvungna att lära er leva med varandra. Ni fick lära er frihet på ett annat sätt. Det blev en annan dröm. Den amerikanska drömmen handlar om att samla ihop en personlig förmögenhet, att vi måste förlita oss på oss själva. Ni européer drömmer om livskvalité.
– Den amerikanska drömmen fokuserar på arbetsetik – vi arbetar längre än några andra, längre än koreaner. Européer har mer balans mellan arbete och fritid. Man säger att ni arbetar för att leva medan amerikaner lever för att arbeta – och det är sant.

Man brukar tala om den åldrande befolkningen som Europas stora svaghet. Någon har liknat kontinenten vid ett enda stort ålderdomshem. Är den europeiska drömmen om livskvalité samhörighet och att ingen ska tillåtas lämnas för långt efter, ett realistiskt projekt?
– Jag arbetar med företagsledare på bägge sidor av Atlanten. Européer underskattar alltid sin ekonomi, amerikaner överskattar sin. Vi talar aldrig om våra misslyckanden för vi är alltid på väg mot nästa mål. Européer talar alltid om sina misslyckanden och aldrig om sina framgångar. Poängen är att EU har världens största hemmamarknad idag, inte USA. EU är världens största exportör idag, inte USA. 61 av världens 140 största företag är europeiska. Bara 50 är amerikanska. 14 av de 20 största bankerna är europeiska. Ni leder inom byggbranschen, kemi, försäkringsväsen, livsmedelsindustri. Vi leder inom bil, data och läkemedelsindustri, men det finns en myt om att USA är framgångsrikt och Europa försoffat. Så ser det inte ut i verkligheten bland de företag jag arbetar med. Vi jämför fortfarande Tyskland eller Frankrike med USA, men det är inte rimligt. Man måste jämföra Tyskland med Kalifornien, er största stat mot vår största stat, Storbritannien mot New York, Frankrike mot Texas, Italien mot Florida, Spanien mot Illinois. Stat för stat är era största stater större än våra. Då ser man den enorma potentialen i Europa.
– Mäter man ekonomin efter lönechecken är vår 28 procent större, även om den är mer ojämnt föredelad mellan rika och fattiga. Men ser man till livskvalité kom de 15 EU-medlemmarna ifatt oss för tio år sedan. Det har de också gjort inom utbildning, hälsovård, miljövård, semester och fritid. Vi leder fortfarande på universitetsnivå, men på grund- och gymnasienivå har ni gått om i matte och naturvetenskap. Vår hälsovård är bättre om man har råd, men ni har mer läkare per invånare. Ni lever längre än vi gör och inget EU-land har högre barnadödlighet än oss, för ni överger inte folk. Ni har längre semester. Vår miljöpolitik var långt bättre än er för 30 år sedan men nu har ni gått om.
– Det finns mycket ni är bättre på. Vi har fyra gånger fler mord än ni. Man brukar säga att ett ekonomiskt blomstrande samhälle är ett säkert samhälle, men inte för vår del. 25 procent av alla fångar i världen finns i USA. Två procent av arbetskraften sitter i fängelse. Så den europeiska drömmen har kommit långt. Men det finns skeptiker som säger att ni inte har råd. Strunt i det.

Men många politiker runt om i Europa hämtar fortfarande inspiration från USA?
– Den amerikanska modellen har misslyckats. Under 1990-talet tillät vi ekonomin att rulla på kredit. Vi har intecknat framtiden. Familjernas sparkvot har gått ner från åtta procent till noll idag. Fler amerikaner kommer i år att begära sig själva i konkurs än begära skilsmässa, få en cancerdiagnos, dö i hjärtattack eller gå ur gymnasiet. Skulderna är svindlande. Storbritannien, som också utmålas som en ekonomisk framgångshistoria, har gjort om våra misstag.
– I Europa sparar ni mellan åtta och 16 procent. Anledningen till att dollarn tappat så mycket värde är att affärsvärlden inte litar på den amerikanska ekonomin. Den bygger på för mycket privata och offentliga skulder.
– Ekonomin har dopats med hjälp av krediter men det har inte ens lett till att vi skapat fler jobb. Förra året hade vi en nettoförlust på 1,6 miljoner jobb. Senast det hände var 1929 under depressionen och börskraschen. Så om Europa härmar oss så belånar ni er framtid och ni får inte fler jobb för det. Och ni måste ge upp er sociala välfärd med allt vad det innebär.

Har vi inget att lära av Amerika?
– Den amerikanska drömmens styrka är känslan av personligt ansvar för ens liv. Och så optimismen den förmedlar. Föräldrar lär sina barn att ingen annan kommer att ta hand om dig än dig själv. Du är ensam. Simma eller drunkna. Och skyll aldrig ditt liv på någon annan för det är vad du gör det till. Europeiska föräldrar lär sina barn om delaktighet och samhörighet. Men för att ha en stark dröm måste man ta ansvar. Många av mina europeiska vänner skyller sin situation på allt möjligt. Det är statens, fackets eller företagens fel. Det är postmodernismens fel! Det är möjligt att de har rätt men till slut måste individen ta ansvar för sitt individuella deltagande.
– Svagheten med den amerikanska världen är att den inte passar i en global värld. Man kan inte isolera sig. Inte ens Bill Gates kan göra det. Epidemier, terroristattacker, global uppvärmning. Världen är för sammanlänkad idag. Men styrkan med den amerikanska drömmen är att den ger oss en känsla av personligt ansvar för våra liv. Det är väsentligt.
– Den andra viktiga komponenten är optimismen. Ska man drömma om en bättre framtid måste man vara optimistisk. Att hårt arbete ger resultat och att våga ta risker för att förverkliga det. Att vara skeptisk till Europa är ingen dröm: man måste vara optimistisk. Amerikaner har gjort det i 200 år. Frågan är om en ung generation av européer kommer att våga. Och ta det personliga ansvaret för att göra drömmen möjlig. Jag är inte säker på det.

Rörelsen 07 maj, 2025

Censorer i alla länder, förena er!

En ny axel har bildats mellan känsliga liberaler och maktgalna despoter – impulsen att vilja tysta åsikter man inte tycker om.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En märklig ny axel håller på att ta form. Inte ”ondskans axelmakter” som påstods förena Västs fiender, och inte heller den som Donald Trump och Vladimir Putin tycks vara i färd med att skapa. Utan en bredare, mindre känd allians: ett internationellt förbund av censurivrare som samlar autokrater, demokrater och byråkrater.

Trump, som stängdes av från sociala medier i slutet av sin första mandatperiod, lovade att återupprätta yttrandefriheten i USA och eldade på sina anhängare, vars ofta provocerande åsikter bannlystes från progressiva universitet och sociala plattformar. Sex dagar in i sin andra mandatperiod försökte han stoppa det amerikanska flygvapnets utbildning om svarta flygares roll under andra världskriget. Tre dagar senare började ord som mångfald, exkludering, kön, socioekonomisk och underrepresenterad försvinna från myndigheternas webbplatser, samtidigt som en ny presidentorder riktades mot utländska studenter som uttrycker stöd för palestinier – nu stämplade som ”pro-jihadistiska demonstranter”. ”Vi kommer att hitta er och vi kommer att deportera er”, hotade Vita huset. Sedan dess har Columbia-studenten Mahmoud Khalil gripits och riskerar utvisning.

Munkavlen dras åt även i Europa. I Frankrike har 200 framstående medlemmar av den liberala borgarklassen – däribland en före detta president, två tidigare premiärministrar samt en rad borgmästare och parlamentsledamöter från högern och Socialistpartiet – krävt ”skydd för judar genom att lagstifta om att antisemitism också innefattar antisionism” (Le Monde, 22 mars 2025). Med andra ord vill de kriminalisera en åsikt som delas av både vänsteraktivister och ultraortodoxa judar.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater.

Kriget i Ukraina, omformulerat som en civilisationskamp mellan Europa och Ryssland, har också använts för att motivera censur. 2022 förbjöd Europeiska unionen de ryska kanalerna RT och Sputnik för att skydda ”grundläggande rättigheter och friheter” – ett drag som applåderades av Emmanuel Macron, som inte heller hade några invändningar när Israels parlament i maj 2024 förbjöd den qatariska kanalen Al Jazeera. I Rumänien fick en presidentkandidat som ansågs för Kreml-vänlig sin överlägsna ledning i första valomgången ogiltigförklarad av författningsdomstolen, som uteslöt honom från att ställa upp igen med hänvisning till påstått ryskt valfusk via sociala medier. ”Vårt informationsutrymme är inget mindre än ett geopolitiskt slagfält där vi just nu håller på att förlora kriget”, sade EU:s högsta diplomat Kaja Kallas den 19 mars. Hon jämförde därefter spridningen av falska nyheter med brott mot territoriell integritet.

Kriminaliseringen av politiska motståndare – ett kännetecken för auktoritära regimer – håller på att få fotfäste även i demokratiska stater. I Tyskland trädde en lag i kraft den 1 januari 2018 för att reglera sociala medier, och enligt Human Rights Watch ”sätter den ett farligt prejudikat för andra regeringar som vill inskränka yttrandefriheten på nätet genom att tvinga företag att censurera å statens vägnar”.

Läs mer

Nästan omedelbart hyllades lagen av tre oantastliga demokratier – Filippinerna, Singapore och Ryssland – som föredömlig. Känsliga diktatorer och upplysta liberaler, religiösa fanatiker och indignerade aktivister – alla dansar de nu efter censurens sax, drivna av det som Benjamin Constant en gång kallade ”den anmärkningsvärda tendensen att kasta bort allt som orsakar ens minsta obehag, utan att fråga sig om denna hastiga avsägelse inte kan leda till en mer bestående skada”.

För varje sidas seger föder den andras hämnd. Och resultatet av dessa strider har bara en given utgång: förlusten av frihet för oss alla.

Översättning: Leonidas Aretakis.

Inrikes 07 maj, 2025

Turkisk ”kromkung” dumpar miljoner ton giftslagg vid Vänern

Vargön Alloys AB omsätter närmare 3 miljarder kronor om året. Foto: Idun Nilsson.

Det turkiskägda verket i Vargön vid Vänern pumpar ut metall som aldrig förr. Men i slaggbergen döljer sig höga halter av giftiga tungmetaller. Bland ortsbor stiger oron för utsläpp – medan högarna med krom bara fortsätter att växa.

Vid Vänerns sydspets övergår sjön i Göta älv. Därifrån rinner vattnet 93 kilometer, ända ned genom Göteborg, innan det mynnar ut på öppet hav. På ena sidan Göta älvs inlopp ligger Vänersborg, med cirka 25 000 invånare. På andra sidan Vargön, med en femtedel.

Här heter pizzerian Viking, och frisören Connys. Bruksortsstatusen är inget att diskutera: här kom industrin först, sedan samhället. Nere vid kajen ligger tegelruinerna av urpappersbruket Wargöns Aktiebolag, strax bredvid den modernare, brummande och ångande jättefabriken Vargön Alloys. Här produceras sedan 1970-talet ferrokromlegeringar, blandningar av krom och järn som bland annat används för att behandla rostfritt stål.

Fabrikens elräkning ligger på minst 520 000 megawatt – en halv procent av Sveriges totala energiförbrukning – och dess överskottshetta värmer nästan hela Vänersborg, samt delar av Trollhättan. Förra årets utsläpp motsvarande 135 232 ton koldioxid, men man forskar på att minska dem i olika hållbarhetsprojekt, bland annat med biokol.

Över allt på industrin, samt på upplaget strax norr om fabriken som kallas Mjölkberget, tornar asfaltsgrå ”sanddyner” upp sig över grantopparna. Högarna av ferrokromslagg, resterna som blir kvar, är inget nytt inslag. Men lokalborna har noterat hur de på kort tid blivit högre och fler än någonsin.

Carola Sandström har bott i Vargön i 15 år, och bestämde sig förra året för att mejla Länsstyrelsen och fråga hur det egentligen stod till med slaggbergen.

– Det är de sista två åren det verkligen har exploderat. Det är inte bara vi som har märkt att det blivit mycket mer avfall inne på och runt området, säger hon till Flamman.

Hon är NO-lärare, och hennes sambo ingenjör. Högarna längs promenadstigen förbi Mjölkberget blev allt oftare ett samtalsämne hemma.

Uppströms. För att producera hundratusentals ton metall krävs el – över 500 000 megawatt om året. Foto: Idun Nilsson.

– Det finns ändå bostadshus där, precis runt omkring där man bara slänger ut detta i naturen. Vi tänkte att det måste vara någonting som gör att de inte kan bli av med slaggen, som att det finns bly, krom eller andra tungmetaller i.

I ett annat mejl undrar en Magnus från orten över samma sak, och beskriver hur Vargön ”successivt håller på att bli företagets privata soptipp”. ”Flera gånger om dygnet, året runt” bolmar en jättelik ”grå-röd rökplym” av stoft ut från fabriken, och tonvis av slaggen menar han ligger på jord som inte är hård nog.

”Det pågår konstant en miljöförstörande verksamhet som någon på Länsstyrelsen vet om”, menar han.

– Många tycker nog mest att det ser fult ut med högarna. Frågan är om farliga ämnen påverkar människor, växter och djur, kanske till och med grundvattnet. Då är det riktigt allvarligt, säger Carola Sandström.


”Under perioden 2019–2024 har det byggts upp ett mycket stort lager av slagg”, bekräftar en rapport beställd av bolaget, som uppskattar totalmängden till omkring en miljon ton. Tidigare har slaggen använts till bland annat asfalt, men ett beslut från länsstyrelsen 2014 bedömde att det inte gick att säkerställa att slagg från Vargön Alloys skulle användas på ett sätt som var ”hälso- och miljömässigt godtagbart”.

– Sedan slaggen blev avfallsklassad har vi haft svårare att avyttra den, förklarar Alloys hållbarhetschef Anneli Papadopoulos (bilden).

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 07 maj, 2025

Hjärtat i skrevet

Lynne Tillmans är också konstkritiker och professor i kreativt skrivande på University of Albany i New York. Foto: Weyler.

”Weird fucks” rotar i utmarkerna mellan sex och kärlek. Katja Palo har läst historien som kom till världen på sjuttiotalet, men som översatts till svenska först nu.

Jag minns Kristen Roupenians Cat person, publicerad i New Yorker 2017. Novellen blev viral. Det är knappt man tror att man ska läsa ”novell” och ”viral” i samma mening, men den handlade om en ung kvinna som gick på dejt med en man och att de hade dåligt sex. Tydligen kände många unga kvinnor igen sig.

I Lynne Tillmans Weird fucks (Weyler, 2025) pendlar sexakterna, som titeln åsyftar, på en skala från oengagerade till dåliga. Till skillnad från Roupenians novell fick denna långt mer intressanta kortroman inte mycket uppmärksamhet. På sjuttiotalet refuserades fröet till den av en experimentell sextidning, på åttiotalet publicerades en version i en punktidskrift och först på 90-talet kom den i bokform. 2015 nådde Weird fucks en större publik. Nu finns den äntligen på svenska i översättning av Helena Fagertun.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 06 maj, 2025

Kändisparti skakas av våldtäktshärva

Medborgerlig samling storsatsade på bussreklam under riksdagsvalet 2018. Kandidaten på bussannonsen har inget med det aktuella fallet att göra. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT.

Två toppkandidater för småpartiet Medborgerlig samling, båda läkare till yrket, har blivit föremål för utredningar. Den ena utreds för att utgöra en patientfara – och den andra för våldtäkt av en utsatt 18-åring.

Hösten 2022 toppade de två läkarna listan till regionfullmäktige i Stockholm för det lilla högerpartiet Medborgerlig samling. Nu har den ena åtalats för att ha drogat och våldtagit en utsatt 18-åring med självskadebeteende – medan den andra, en 59-åring, utreds för att ha skrivit ut narkotika till honom.

I sms-konversationer mellan de två läkarna diskuteras dosering av olika rusmedel, och i flera fall skriver 59-åringen ut olika preparat till sin 43-åriga kollega. I ett fall skriver den sistnämnda även ut testosteron till sin äldre kollega.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 06 maj, 2025

Daniel Riazat lämnar Vänsterpartiets styrelse

Daniel Riazat vid en manifestation mot det svenska inträdet i Nato. Foto: Maja Suslin/TT.

Riksdagsledamoten Daniel Riazat lämnar sitt uppdrag som suppleant i Vänsterpartiets styrelse. I en tråd på Facebook får han stöd av flera partiprofiler. ”Du kommer sitta i PS igen i framtiden”, skriver en av dem.

”Jag kan inte svara på alla frågor nu, allt har sin tid, men jag kan säga att jag har valt att lämna partistyrelsen”, skriver Daniel Riazat, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, på Facebook.

Avhoppet meddelas bara dagar efter att partistyrelsen röstade för att uppmana Lorena Delgado Varas att lämna sina uppdrag i partistyrelsen och riksdagen. Beslutet ska ha skett ”i stor samstämmighet” enligt partisekreterare Maria Forsberg, vilket bekräftats av källor med insyn som Flamman varit i kontakt med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Utrikes 06 maj, 2025

Den avlidna påven Franciskus hedras på Peterstorget i Vatikanen, söndagen den 26 april 2025. Foto: Markus Schreiber/AP.

När påven Franciskus tog emot JD Vance dagen före sin död möttes två världar: solidaritetens och cynismens. Det är detta vägval som Europa nu står inför.

”Om det inte är möjligt att avsluta kriget i Ukraina så måste vi gå vidare.”

Varningen kom från USA:s utrikesminister Marco Rubio fredagen den 18 april, efter att USA och Ukraina närmat sig ett avtal om mineraler kvällen innan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 06 maj, 2025

Industrisverige skulle se ut som en saga

Erik Josephson ville helst rita villor, men fick ägna sig åt att designa elstationer. Dan Hallemar har läst en ny bok om sekelskiftesarkitekten som ville att framtiden skulle se ut som en gotisk katedral.

Sekelskiftet 1900 och längtan efter att klä den nya tekniken i en arkitektur som kunde berätta sagor är ett av historiens finaste arv. Elstationerna, gasklockorna, kraftverken, alla fick de fantasifulla former. Det handlar om att ge nutiden ett fotfäste i historien, men också om att förtrolla det som annars bara skulle uppfylla en modern funktion.

När vår tid bygger skal runt ny teknik eller logistik, blir det banala lådor längs motorvägar eller i skövlade skogsområden i Skellefteå eller Boden. Ingen kommer att stå framför dem i någon framtid och undra över berättelsen som byggde dem.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 05 maj, 2025

Hur kunde Palestina bli ett problem för V?

I söndagens partiledardebatt i ”Agenda” fick Nooshi Dadgostar än en gång svara på frågor om en partimedlem som spritt antisemitiska troper. Foto: Pontus Lundahl/TT.

På pappret borde Israels krigsbrott i Gaza vara en vinnarfråga för Vänsterpartiet. I stället har det lett till kris och splittring. Hade det kunnat vara annorlunda?

När Vänsterpartiet nämns i media är det sällan goda nyheter. Så även denna gång, då ännu en vänsterpartist uppmanas att lämna sina uppdrag, efter att ha misslyckats med att hålla gränsen mot antisemitism i kritiken av Israel.

Det är märkligt, för på pappret är kriget i Gaza en jättelik möjlighet för partiet, som långt innan 7 oktober varit tydliga i sitt fördömande av Israels ockupation och krigsbrott.

Enligt en undersökning från DN/Ipsos (9/11 2024) har de dessutom befolkningens sympatier: 43 procent av svenskarna har fått en mer negativ syn på Israel under krigets gång, och en klar majoritet – 63 procent – tycker att landet inte gör nog för att skydda civila.

Att vinna debatter i frågan är barnsligt enkelt, som när jag sprang varv runt Israelvännen Mats Fält i SVT:s studio några veckor efter krigets utbrott.

Ändå har frågan lett till Vänsterpartiets största kris på åratal. Det finns flera skäl till det.

För det första rymmer partiet hållningar som är svåra att förena, vilket ställdes på sin spets den 7 oktober.

Den klassiska antiimperialistiska synen är att den rika världen inte har rätt att ha synpunkter om de förtrycktas kamp. Därför kan till och med en antisemitisk terrorgrupp som Hamas vara en del av det legitima motståndet, eller åtminstone ursäktas – medan kritiker systematiskt misstänkliggörs.

Synen är svår att förena med en demokratiskt socialistisk position, som säger att civila aldrig får vara måltavlor.

Det är svårt att förstå hur det är tänkt att palestinierna ska hjälpas av att vänstern i Sverige gräver så djupa inre skyttegravar.

Utan att prövas av yttre omständigheter har dessa hållningar länge kunnat leva sida vid sida i partiet. Men den 7 oktober 2023 stod partiet ännu mer handfallet än den 24 februari 2022, när Ryssland invaderade Ukraina.

Många hoppades nog på en upprepning av Irakrörelsens massprotester. På den tiden upprättades snabbt forum med tydlig struktur, och öppna planeringsmöten där deltagarna kunde rösta fram representanter och paroller. Demonstrationerna blev breda, och genomslaget enormt. Alla var överens om att invasionen kunde fördömas utan att man behövde stötta diktatorn Saddam Hussein.

Men sedan dess har sociala medier trätt fram som den dominerande platsen för organisering. Där har några få skickliga individer och grupper snabbt byggt upp stora Instagramkonton och Facebookgrupper, som blivit en maktfaktor utan att utsättas för ansvarsutkrävande eller insyn.

Resultatet blev att den perifera, radikala linjen tog oproportionerligt stor plats. Kunniga aktivister tog sig snabbt till toppen för att putta demonstrationerna i radikal riktning, och har visat sig oförmögna eller rentav ovilliga att hantera antisemitism i de egna leden. Samtidigt som ledande vänsterpartister vittnar om att de inte vågar delta i rörelsen.

Nu ställer samma aktivister krav på att Vänsterpartiet ska inta mer radikala positioner – ”Rättvisa för alla” hotar med att avråda från att rösta på Vänsterpartiet, medan utbrytarpartiet Solidaritet anklagar sin tidigare partiledare Nooshi Dadgostar för att vara medskyldig till folkmord.

Det är svårt att förstå hur det är tänkt att palestinierna ska hjälpas av att vänstern i Sverige gräver så djupa inre skyttegravar. Den nytta Vänsterpartiet kan göra för palestinierna är att föra deras talan i FN och EU, och bidra med vård och fristad till människor på flykt, i samma anda som Norges vänsterregering.

Läs mer
Ali al-Batran, 20 dagar gammal, intensivvårdas på Al-Aqsas martyrsjukhus i centrala Gaza 
den 29 december. Foto: Abdel Kareem Hana/AP/TT.
Ledare 30 december, 2024

Sluta döda Gazas barn

Men det är endast möjligt om vänstersidan vinner nästa val. Och om partiet ska vara en del av en vinnande koalition kan det inte ha ledande representanter som sprider antisemitiska nidbilder. Om de antirasistiska skälen nu inte räcker till. Det borde egentligen inte vara några problem, med tanke på hur allvarliga Israels krigsbrott är – ändå verkar rutinerade politiker ha problem med det.

Men det här är även Vänsterpartiets misslyckande. Med ena foten i aktivismen och den andra i parlamenten, står man inte stadigt på någon sida. De aktivistiska impulserna var inte starka nog, så initiativet slarvades bort. Och omvänt finns bland de mer aktivistiskt lagda inte sällan en individualistisk ovilja att följa majoritetsbeslut. Resultatet är att man varken lyckas med det ena eller andra.

Nu gissar jag att många vänsterpartister längtar tills konflikten i partiet är över. Inte bara för att man vill att palestiniernas lidande äntligen ska ta slut – utan även det egna partiets.

Okategoriserade 04 maj, 2025

Öppet krig i Vänsterpartiet efter petningen av Lorena Delgado Varas

Lorena Delgado Varas får både stöd och kritik efter sina kontroversiella delningar. Foto: Linus Sundahl-Djerf/SVD/TT.

Flera riksdagsledamöter uttalar sitt öppna stöd för Lorena Delgado Varas, efter att hon uppmanats lämna Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Men ledningen får också stöd från tunga vänsterpartister som Jonas Sjöstedt och Ali Esbati.

Sedan Vänsterpartiet uppmanat Lorena Delgado Varas att lämna riksdagsgruppen den 3 maj, har flera ledande vänsterpartister riktat öppen kritik mot ledningen.

”Jag är otroligt arg, ledsen, upprörd och sorgsen över PS beslut om att utesluta Lorena ur riksdagsgruppen i dag”, skriver partiets försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 03 maj, 2025

Delgado Varas vägrar avgå – får stöd av upprop

Lorena Delgado Varas i riksdagen. Foto: Jonas Ekströmer / TT.

Lorena Delgado Varas uppmanas att lämna sina uppdrag i riksdagen och Vänsterpartiets styrelse. Men ett upprop kräver att hon får vara kvar – och har på kort tid samlat hundratals medlemmar.

Under lördagen hölls ett möte med Vänsterpartiets styrelse, där beslut fattades om att uppmana riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas att lämna samtliga uppdrag för partiet.

– Vi hade hoppats att samtalen skulle leda till att hitta ett samförstånd med Lorena, men det har inte gått, säger partisekreterare Maria Forsberg till TT.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr