Thabo Mbeki kritiseras för att han väljer att ”spela ut raskortet”, det vill säga anklaga vita kritiker för rasism i stället för att svara på besvärande frågor. I sina veckobrev ger Mbeki sina belackare svar på tal och därför väcker de visst uppseende.
Inte minst sedan en av dem utlöste ett praktgräl med den i många kretsar närmast helgonförklarade biskop Desmond Tutu. Det sägs att stora delar av det intellektuella och massmediala Sydafrika ängsligt vankar fram och tillbaka framför sina datorskärmar på fredagarna i väntan på presidentens brev. Vem är det som får sina fiskar varma denna gång?

Mbeki kritiserad
Mbekis veckokrönikor är ofta långa analyser av brännande frågor. HIV/Aids har varit ämnet för åtskilliga. Få har blivit så kritiserade som Mbeki i denna fråga. Mbeki anklagades från början för att förnekade sambandet mellan HIV och Aids, sedan för att han motarbetade införandet av bromsmedicin i behandlingen och nu för att han förnekar omfattningen av aids-katastrofen i Sydafrika. Mbeki har alltid betonat att HIV/Aids i Afrika är ett fattigdomsproblem och att bekämpandet av sjukdomen är intimt förknippad med kampen för drägliga levnadsvillkor för alla afrikaner.

Bromsmedicinen räcker inte
När den transnationella läkemedelsindustrin och delar av det så kallade civila samhället förklarar att bromsmediciner är en ”rättvisefråga”, har Mbeki påpekat att även om hela Sydafrikas hälsobudget anslogs för bromsmedicin skulle det inte räcka åt alla. Statistiken runt HIV/Aids i världen och Afrika är omdiskuterad och ständigt föremål för omtolkningar. Har man inte en klar bild över situationen är det lätt att sätta in fel åtgärder och därmed förvärra problemet.
Skulle då den transnationella läkemedelsindustrin kunna var så cynisk att den överdrev och därmed riskerade att förvärra Aids-problemet i Afrika för att tjäna mer pengar, och så neslig att den använde sig av godtrogna delar av det så kallade civilsamhället för att föra ut sin propaganda?
I sina krönikor har Mbeki antytt att svaret på den frågan är ja och det har utlöst en häftig kritik från forskare, industri, regeringar i de rika länderna och civilsamhället.

Bakgrund: Thabo Mbeki
Nyligen utnämndes Mbeki av tidskriften The Economist till ”mannen med två ansikten”. Artikeln byggde enligt ANC på ”de vanliga lögnerna i sydafrikansk press”.
Mbeki har, sedan han blev president 1999, befunnit sig i polemik med en stor del av medierna i Sydafrika – till 80 procent kontrollerade av ”vita” ekonomiska intressen. Han har från vänster kritiserats för att vara ”nyliberal”, bland annat för sitt ekonomiska program, Nepad, som sägs kunna lyfta inte bara Sydafrika utan hela Afrika ur fattigdom. Senaste holmgången gick han med USA och nya utrikesministern Condoleezza Rice. Mbeki ansåg att USA:s lista med ”skurkstater”, där nu även grannlandet Zimbabwe finns med, vanhedrar USA:s utrikespolitik. Läs Mbekis krönikor på http://www.anc.org.za