Killinggänget har ju som bekant gjort flera mycket roliga komediserier som visats på tv. Roligast var nog ändå Glenn Killing i manegen, men det kanske var för att humorn då var ny och annorlunda. Med åren har nyhetens behag avtagit en del och det har väl inte känts som riktigt lika roligt.
Av den anledningen hoppade jag över Fyra nyanser av brunt när den gick på bio. Och så fick den massor med pris och hyllades och visas nu i fyra avsnitt på SVT. När mina P1-kollegor på jobbet (vi jobbar inte på P1, men de är sådana som hellre lyssnar på P1 än kollar på tv, och skulle säkert volontära på Zita om de var lite yngre) diskuterade och hyllade filmen började jag ana oråd. Kanske var det inte gammal hederlig Killinghumor? Jag har sett (läs: plågat mig igenom) första och tredje delen och det är så dåligt. Jag förstår ingenting. Det är precis som Sånger från andra våningen, fast skådespelarna är snyggare. Är det meningen att det skall vara roligt? Eller skall det vara djupt och bara svårt? Eller förstår alla ni andra? Fjärde delen sänds i alla fall nästa vecka. Jag kommer att avstå.
Däremot skall jag försöka se Melodifestivalen. Det är som vanligt. Mycket gnäll. Det är skoj.