De flesta av Kirunasvenskarna kom hem, men 37 personer är döda och lika många ”försvunna”, enligt journalisten Kaa Eneberg. Det återstår att utreda vilket roll partiet hade, eftersom det avrådde folk från att emigrera, menar Anders Gustafson, historiker.
Drygt 120 personer samlades i lördags för ett seminarium om vänsterpartiets utveckling, partiets demokratisyn och Kirunasvenskarna.
Mats Einarsson, sammankallande i förra programkommittén, menade att det var vanskligt att försöka hitta en tidpunkt då vänsterpartiet ”blivit demokratiskt”.
– Partiet har aldrig varit motståndare till demokrati. Men i de tidiga programmen var inte demokratin en överideologi i samhället. När de skrevs var klasskampen i fokus. Däremot har partiet länge stött diktaturstater.
Programpunkten om Kirunasvenskarna blev oväntat harmoniskt. Kaa Eneberg, som skrivit om de så kallade Kirunasvenskarna, startade sitt föredrag med att tacka för inbjudan.
– Det är roligt att vara här. Tidigare har det mest varit de unga som visat intresse.
Eneberg berättade om de tre vågorna av emigranter till Sovjet: Allt från statare och metallarbetare som på 1920-talet samlade ihop pengar för att åka, till dem som värvades under 1930-talet. De flesta av flera hundra avresta kom hem, men sammanlagt 37 personer är bekräftat döda och lika många är ”försvunna”, enligt Eneberg. Det var utrensningarna efter mordet på Sergej Kirov 1934 som inledde arresteringar och avrättningar.
Anders Gustafson, historiestuderande på Södertörns högskola, menade att det fortfarande återstod att utreda vilket roll SKP centralt hade, eftersom parti och ungdomsförbund flera gånger avrått folk från att emigrera.
– Man ville inte förlora folk som arbetade politiskt hemma.
