– Ordet Vägval vänster myntades i uppropet strax efter att en vikarierande partiledare valts 2003, säger Karin Svensson Smith till Flamman. Vi formade en organisation i maj. Vägval vänster har synts och hörts extra mycket efter SVT:s Uppdrag granskning men har funnits långt före det. Flamman har gjort en tillbakablick för att följa Vägval vänster från början.
Ty det handlar om en lång process; de flesta ger en entydig bild av att Vägval vänster formats i takt med vänsterpartiets politik.
De Flamman talat med menar att Vägval vänsters anhängare står längre till höger än vänsterpartiet gör. De som initierat Vägval vänster är medelålders eller äldre som länge suttit på parlamentariska poster med höga löner, formellt inflytande över partiets politik men kanske än mer informellt. När Gudrun Schyman avgick, såg sig Vägval vänsters företrädare hotade.
Några tidpunkter och händelser har bidragit till att Vägval vänster formerat somegen grupp i vänsterpartiet.
1. Kongressen i Växjö år 2000. Besluten och valet av partistyrelse kunde uppfattas som en kritik mot den politik partiet dittills fört, till exempel stopp för utförsäljning av statlig egendom. Johan Lönnroth sade till SvD efter kongressen att han utgick från att det beslutet inte innefattade redan fastslagna 153 miljarder – det skulle hota samarbetet med s och mp.
– I vissa andra fall måste man också få strukturera om det statliga ägandet, sade Lönnroth till SvD och menade att ett “tvärnej” var orimligt.
– Vi borde förklarat denna fråga mycket mer, säger Johan Lönnroth.
2. Kongressen i Västerås år 2002. Även på denna kongress fattades beslut i samma linje som Växjö.
3. Makt- och ägandekonferensen år 2002 fick symbolisk och praktisk betydelse. Förslaget till dokument innehöll stark systemkritik och en form av löntagarfoner.
– Vi behöver mer tid för att fortsätta diskussionen, sade Lennart Värmby. Förslaget kritiserades av av dem som sedan formade Vägval vänster, och slutdokumentet väckte deras fasa.
4. Gudrun Schymans avgång i början av år 2003. Även om Gudrun Schyman inte hade gått på Vägval vänsters linje i deras centrala frågor, hade hennes ledarskap varit en garant för att de skulle kunna verka någorlunda fritt och inte nödvändigtvis enligt partiets belsut.
5. Uppropet mot ”en dogmatisk vänster” våren 2003. Uppropet undertecknades av nära 180 vänsterpartister och sade att partiet skulle förbli odogmatiskt och inte hemfalla åt isolering eller sekterism. Uppropet publicerades på DN debatt innan det stod att läsa i interntidningen Vänsterpress.
6. Uppropet fortgick och samlade efter sommaren 2003 nära 400 namn. Så länge ingen ny ordförande var utsedd, ville undertecknarna försöka formulera partiets kommande politik och inriktning.
7. Kongressen i Stockholm 2004. Efter att länge tackat nej ställde Lars Ohly upp som partiordförandekandidat. Han utmanades av Alice Åström och Johan Lönnroth. I ett inledningsskede hade Jonas Sjöstedt varit på tal. Åström och Sjöstedt har inte samma agenda som Vägval vänster, men ligger i alla fall närmare gruppen än Lars Ohly politiskt. Johan Lönnroth formulerade ett helt eget förslag till partiprogram, vilket efter timtal av debatt i plena förkastades av en stor majoritet. Tre personer i valberedningen – Stefan Björling, Björn Grip och Benny Melin – lade dessutom ett helt eget förslag, ”minoritetslistan”, vilket förespråkades i massmedia och inom partiet, där det röstades ner med överväldigande majoritet.
Johan Lönnroth avsade sig sin ordförandekandidatur när det var klart att Alice Åström stod kvar vid sin. Dessa turer tedde sig otraditionella och märkliga för många ombud.
I stort sett alla debatter förlorade personerna kring Vägval vänster med röstsiffror kring 180-30. Det blev tydligt att Vägval vänsters inriktning inte kunde få stöd med gängse majoritetsförfarande. Att partistyrelsen antagit som kongress-slogan ”Vägval vänster” tedde sig som knivskarp ironi.
8. Plan B avslöjas av Flamman våren 2004. Ett dokument med möjliga sätt att agera efter kongressen. I Plan B diskuterades bland annat ”upplägg för mediala uttalanden under kongressen”, samt stod: ”Om vi nått ett acceptabelt kongressresultat vad är då linjen för att nå maximalt inflytande. (politik, vu, 84an, riksdagsgruppen, etc)”. Dessutom resonerades vid ”kongressförlust”: ”Hitta en form som påminner om den tidigare finska situationen, dvs ’två partier’ i ett parti /…/ Syftet är fortfarande att stärka vårt politiska och ideologiska inflytande i vänsterpartiet. (Förutsätter, i vart fall i någon mening, att den valda partiledningen accepterar en sådan situation)” Plan B avslutades med orden ”Mot den bakgrunden är det otillräckligt att VVV endast blir en idépolitisk grupp som bara sysslar med seminarier och konferenser. Därför bör vi vara tydliga med att vi vill ha inflytande och makt för att påverka det verkliga samhällslivet.” Bara en person medgav samröre med Plan B av dem Flamman intervjuade: Karin Svensson Smith, riksdagsledamot från Skåne.
9. Vägval vänster bildas som ekonomisk förening i maj 2004 och håller sitt första seminarium. En hemsida med debatt upprättas.
Karin Svensson Smith är förerädare för Vägval vänster men förnekar att det skulle finnas planer på ett nytt parti.
– Nej, det är bara journalister som påstått något sådant. Men jag har sagt att om ingenting händer i vänsterpartiet, kommer jag inte kunna vara med.Flamman kartlägger vattendelarna som ledde fram till bildandet av föreningen
