På lördag, nästan på dagen tre år sedan USA inledde sitt bombkrig, genomförs ”presidentvalet” i Afghanistan. Allt talar för att USA:s handplockade president Hamid Karzai vinner.
Valkampanjen har enligt flera oberoende rapporter präglats av sådana hot, av att merparten av de 18 presidentkandidaterna inte kampanjat överhuvudtaget, och att USA:s inflytande då och då gör sig påmint i det ockuperade landet.
Los Angeles Times rapporterade i slutet av september att USA:s ambassadör ånyo beskyllts för inblandning. Denna gång genom att ha försökt övertala en av kandidaterna – Mohammed Mohaqiq – från att hoppa av valet.
– Det handlar inte bara om mig, de har gjort detsamma med alla kandidater. USA vill ha Karzai, det här valet är bara en show, sade han till LA Times.
USA:s ambassadör Zalmay Khalilzad, som liksom president Karzai är före detta rådgivare åt oljebolaget Unocal, har också beskyllts för att ha finansierat flera av de centrala stamledarna i det loya yirga som 2002 utsåg Karzai till interimspresident.
Även USA:s forna allierade, Norra Alliansen, har börjat vända sig emot vad som kallas USA:s utpressning.
George W Bush vill kunna använda det afghanska presidentvalet som argument för att invasionen var lyckad. Jakten på Usama bin Ladin är bortglömd, nu talas i stället om – precis som i Irak – om att införa ”demokrati”.
President Karzai är djupt beroende av USA:s närvaro för sin makt. 18 000 amerikanska soldater på plats och USA ger cirka en miljard dollar per år i ”bistånd”. Dessutom kommer hans livvakter från ett USA-bolag, DynCorp, under kontrakt med USA:s UD.
Många av USA-soldaterna agerar i praktiken som rövarband. En färsk tortyrskandal, genomgående beskriven i Los Angeles Times, involverar en man kallad ”Crazy Mike” och amerikanska specialtrupper. De ska regelbundet ha torterat, nästan dränkt, dragit ut tånaglar och mördat fångar.
För närvarande pågår rättegång i Kabul där de anklagade, anställda av privata säkerhetsbolag, hävdar sig ha fått godkänt från Pentagon och att ha träffat Kabuls polischef. Dessa vägrar dock vittna.
En rapport från Röda Korset menar att uppemot 90 procent av fångarna i landet är oskyldiga eller fängslade utan rättegång.
Samtidigt pågår en privatisering av hela landet. De norska tidningen Klassekampen redovisade i veckan att också Blair-regeringen i Storbritannien sett till att den nyliberala tankesmedjan Adam Smith Institutes inflytande på den nya afghanska regeringens finansdepartement är enormt. 42,6 miljoner svenska kronor har institutet tilldelats för ”rådgivning” vid finansdepartmentet.
Uppdragsgivaren har handplockat personalen till ministeriet och finansministern har sin bakgrund i Världsbanken. Forskaren Arne Strand kallar biståndet till Afghanistan och Irak för ”ren liberalisering”.
– I linje med den marknadsliberala principen nedprioriteras staten, något som ger större roll rill privata aktörer, vare sig det är företag, konsulter eller NGO:s. Det är alltså inget tal om att bygga upp och prioritera nationell kompetens, säger han till tidningen och menar att de nya staterna blir ”köpta nationalstater”, styrda av experter från de stora konsultfirmorna.