Göran Persson har så många rävar bakom öronen att de på håll ser ut som en boa. Kanske kommer de en dag att kväva honom. Men låt oss inte luras: Han vet vad han vill, och han ser till att få det även om han tillfälligt förlorar. Precis tvärtom tycks det vara med vänstern. Hur mycket vi än vinner slaget tycks kriget redan förlorat.
Låt oss minnas hur Göran Persson reagerade på förlusten i EMU-folkomröstningen: Han förelog genast sänkning av skatterna för de rika. Och nu har han till stora delar fått igenom det. Det berodde knappast på att han improviserade under natten mellan 14 och 15 september 2003. Nej, det fanns en plan för detta. Visserligen skriven av Svenskt näringsliv, men ändå.
Det är ju meningen att vi skall bli klokare med tiden. Så låt oss försöka se vad som kan hända med EU-konstitutionen. Som det ser ut idag är det osäkert om den kommer kunna antas. Fler och fler inom de socialdemokratiska partierna inser att det är en rakt igenom marknadsliberal konstruktion de skall svälja. I EU:s kärnländer England, Tyskland och Frankrike är det möjligt att det blir ett nej. Gubbarna och tanterna i Bryssel har börjat luckra upp stabilitetsmålen och förbereder säkert fler eftergifter för att få igenom konstitutionen.
En av våra svagheter har varit att vi inte egentligen svarat på vad som skall hända med det faktiskt existerande EU. Men om konstitutionen inte går igenom kommer ett vacuum att uppstå. Förmodligen kommer EU:s maktapparat försöka få igenom innehållet genom andra direktiv, fördrag eller bilaterala avtal. Det är en strategi som tidigare prövats efter förlusten i MAI-avtalet och nu senast i Cancún. Vi får då utkämpa en massa mindre strider som blir svårare att mobilisera till, eftersom de kommer röra sig på en nivå där bara politiker – och knappt de – vet vad det handlar om.
I Sverige är euro-vänstern i princip helt okritisk till konstitutionen och EU:s militarisering. Men så är det inte överallt. I många länder finns en vänster som gör skäl för namnet och som inte vill lämna EU. Nu förs där diskussioner om vad som skall ersätta EU-konstitutionen. Svaret från den svenska vänstern har varit att ersätta EU med mellanstaligt samarbete, men i ett läge där det uppstår ett vacuum kan det vara läge att enas för ett motförslag. Ett EU som grundas på skydd mot lönedumpning, sociala rättigheter och starkt offentligt ägande skulle inte vara kattskit.
Eller så är det det rätta tillfället att ställa utträdeskravet på dagordningen. Även ett annat EU kan innebära så stora problem att det är bättre att hålla Sverige utanför.
Det finns goda argument för båda linjerna. Vad det inte finns goda argument för är att vänta och se tills högern än en gång sätter dagordningen medan vi dricker morgonkaffe efter nästa folkomröstning.
