NAIROBI ust nu pågår förberedelserna för en ny, nationell lagstiftning om markägande men den utbredda diskrimineringen av kvinnor har hittills inte fått någon framträdande ställning i debatten.
– Det spelar ingen roll hur många lagar vi har. Så länge det inte finns någon social rörelse som trycker på om kvinnors rätt, särskilt deras rätt till mark, är lagen inte värd papperet den är skrivet på.
Det säger Patricia Mbote, som leder avdelningen för privat äganderätt vid universitetet i Nairobi.
I de flesta kenyanska regioner ärver kvinnor inte mark från sina makar eller föräldrar. All egendom som ett gift par har är för det mesta registrerad på maken. Stora problem uppstår ofta när mannen dör, vid separationer eller vid skilsmässa. Vid dödsfall ärver inte änkan marken utan parets son, om någon sådan finns. Kvinnan har rätt att bo kvar i huset men den rätten upphör om hon gifter om sig.
Denna diskriminering fortsätter trots att det oftast är just kvinnorna som brukar jorden. Mellan 80 och 90 procent av all självhushållsodling utförs av kvinnor och över 70 procent av det som odlas för försäljning är odlat och skördat av kvinnor, enligt Kenya Land Alliance, en paraplyorganisation för enskilda organisationer som är med i kampanjen för kvinnors rätt att äga och ärva mark.
Kenya saknar ett samlande nationellt regelverk för markägande. I början av året inleddes en politisk debatt om behovet av en nationell ramlag om markägande. En grupp förbereder ett förslag som ska lämnas över till parlamentet. Meningen är att reglerna för markägande ska bli lika över hela landet.
Alliansen menar att diskrimineringen av kvinnor bör bli en del av debatten. De hävdar att bara fem procent av kvinnorna i Kenya har mark registrerad i sina namn. Det gör att de flesta kvinnor saknar möjlighet att köpa mark.
– Vad vi har är ett antal olika lagar om miljö och jordbruk och de tar inte upp frågan om kvinnor och mark. Och kvinnor har blivit marginaliserade trots att de är de som mest brukar jorden, säger Odenda Lumumba, alliansens samordnare.
– Diskriminering av kvinnor inom markägande finns i sederna och traditionerna hos de flesta etniska grupper i landet, säger han.
