Sydspanien. En hetklibbig augustikväll sitter vi hos en av morbrors grannar, på traditionellt vis med plaststolar utställda på trottoaren alltmedan det snackas skit på det där sättet som bara sydspanjorer kan. Och eftersom det är så varmt att man kan gå naken mitt i natten, svalkar vi oss med mineralvatten på flaska; Spanien har aldrig haft något drickbart kranvatten.
De gamla tricken fungerar inte längre. Visst – ”vi har 450 dagars föräldraledigt och bättre fart på barnafödandet än vilka katoliker som helst”, får väl en och annan att höja på ögonbrynen. Men för bara ett par år sedan tappade de hakan så att den gick ur led.
Och det obligatoriska ämnet ”låt oss jämföra Spanien med Sverige” går minst sagt knackigt. Åtminstone för den som söker skillnaderna.
Tidningarna berättar svenska nyheter; El Mundo om att den relativt nytillträdda socialistregeringen nu gått igenom landets ekonomi, och förskräckts. Statsskulden, arbetslösheten, budgetunderskottet – läget är katastrofalt efter den avgångna semifascist/populistregeringen Aznar om man ska tro socialisterna. En hård tid väntar Spanien om det ska bli någon ordning. Och den andra tidningen – el Pais – har en artikel om hur apatiska de spanska ungdomarna är, och deras ointresse för politik.
Men. Så var det just det där med vattnet.
Gubben har köpt det bästa vattnet, från Lanjaron. Men det kostar därefter, 2 euro för en fyraliters flaska.
– Lögnens makt är stor, konstaterar den gamle gubben när de andra påpekar att han kanske blivit lurad av reklamen.
Han påpekar tllbaka att priserna stigit då vattenkonsumtionen gått i taket med den expanderande grönsaksindustrin.
Jag känner mig tvungen att berätta om den svenska mineralvattenkonsumtionen som är den snabbast växande på dryckesmarknaden (även om socialdemokrater och andra EU-kramare nu vill ge alkoholen en rejäl skjuts på vägen).
– Och vad betalar folk for vattnet?
– Ja, sisådär 15 kronor för en halvliter … inklusive pant, förstås.
– Och du pratar om att svenskar är ett förnuftigt folk, ni som har rent vatten i överflöd vart ni än vänder er? Hombre, lögnens makt är verkligen stor.
Jag fick i alla fall tyst på de pratglada. Vi nordbor kan tydligen fortfarande förvåna.
