BOGOTÁ De 32 politiska fångarna som fortfarande sitter fängslade i Chile 14 år efter att militärdiktaturen överlämnade makten till civila politiker, är nästan alla dömda till livstidsstraff.
Anhöriga till de hungerstrejkande uppger att fångarna har förlorat mycket muskelmassa och vikt. De uppvisar värk i ben och starka smärtor i magtrakten. De anhöriga befarar att flera av hungerstrejkande de närmaste dagarna kan komma att förflyttas till sjukhus för akut vård.
Den långa hungerstrejken har knappast uppmärksammats av massmedia i Chile. Den 18 maj genomförde därför de anhöriga och medlemmar ur den chilenska vänstern en fredlig demonstration framför justitieministeriet i Santiago de Chile där de attackerades brutalt av den militariserade karabinjärkåren.

De politiska fångarna kräver att förslaget till en amnestilag, som just nu har ”kört fast” i kongressen, blir av. Målet är att alla politiska fångar ska friges.
Lagförslaget lades fram för två år sedan men på grund av en rad byråkratiska förevändningar och brist på politisk vilja hos den socialistiska-kristdemokratiska regeringen har förslaget fortfarande inte behandlats. Den Pinochetvänliga högern i partierna UDI och Renovación Nacional (RN) agerar också taktiskt och väntar på att ett liknande lagförslag om amnesti för de fängslade militärerna ska utfärdas innan de ger sitt godkännande.
I Chile sitter cirka 200 militärer fängslade anklagade för grova brott mot de mänskliga rättigheterna i Chile under och efter militärkuppen den 11 september 1973.
En solidaritetskampanj i Sverige, Italien, Belgien, México och Canada genomförs parallellt med krav på amnesti för de 32 politiska fångarna, varav två är kvinnor, som sitter inspärrade i högriskfängelser i Chile.

Nästan hela den samlade chilenska vänstern kräver i ett upprop till regeringen Ricardo Lagos att lagförslaget genomförs och att fångarna friges omedelbart.
”Inför kraven från de politiska fångarnas utdragna hungerstrejk svarar regeringen och parlamentet med tröghet, brist på rättvisa och humanism”, skriver vänstern och människorättsorganisationerna som uppger att fångarna utsatts för tortyr och förnedrande behandling.