Moderata ungdomsförbundet uppmanar unga att inte göra för mycket väsen av sina rättigheter när de söker sommarjobb. På deras hemsida ges den sommararbetande ungdomen följande “tips”:
“Ett tips för att få ditt drömjobb är också att inte komma dragandes med massor av konstiga fackliga krav – för det viktigaste är att få in en fot, skaffa erfarenhet och först då är det din tur att sätta dina egna arbetsvillkor.”
För några månader sedan var det folkpartiet som ville göra ungdomars anställningar än mer otrygga med sitt förslag om “instegsjobb”. Partiets ledamot i arbetsmarknadsutskottet, Erik Ullenhag, skriver mycket riktigt i en kommentar till en LO-rapport om behovsanställningar att: “LO sviker unga, kvinnor och invandrare”.
“Som vanligt”, fortsätter Ullenhag, “värnar LO i första hand de som har ett jobb och betalar fackavgift, men glömmer dem som fastnat i utanförskap”. Märkligt det där. Att försämra arbetsrätten verkar vara en borgerlig universallösning för att “hjälpa” den utsatta trojkan: unga, kvinnor och invandrare.
Flexibla anställningar sägs vara ett bra förstajobb.
Ungdomar uppmanas att acceptera skit idag för att försäkra sig om en utlovad bättre framtid. Vad LO:s utredare pekar på är att de mest otrygga anställningarna sällan leder till fasta jobb. Talet om att få in en fot på arbetsmarknaden är en löftesrik men falsk omskrivning för att motivera dåliga och osäkra arbetsvillkor. Forskning från arbetslivsinstitutet visar att den konkreta verkligheten snarare kännetecknas av en tendens till skapandet av en “ungdomsarbetsmarknad”.
Ungdomar befinner sig idag under längre tid än tidigare på en del av arbetsmarknaden som utmärks av en stor andel deltidsarbeten, relativt sett okvalificerade arbeten och hög arbetslöshet. Förra sommaren blev LO:s jourtelefon nerringd av frusterarade ungdomar och deras föräldrar.
Inom hotell och restaurang som är ett av de största områdena för ungas sommarjobb finns det många företag som saknar kollektivavtal. Det är också inom denna bransch som behovsanställningar är vanligast, och särskilt bland unga kvinnliga arbetare. …kningen av behovsanställningar är störst för unga kvinnor mellan 25 och 29 år, där har andelen ökat från en till nio procent sedan 1990.
Det är nödvändigt med en upprensning i träsket av anställningsformer. Det är inte rimligt att ungdomar ska behöva agera konjunkturregulatorer och vara brickor i ett spel för arbetsgivare som vill få mesta möjliga arbete till minsta möjliga pris. Att behöva bygga sin försörjning på att arbetsgivaren ringer och erbjuder arbete när behov uppstår, kanske först samma morgon under den dag man ska arbeta, är att leva under omänskliga villkor.
