En krögare krävde att de nyanställda unga kvinnorna skulle prova tjänstekläder medan han såg på. Krögaren skulle även handgripligen se till att kläderna satt som de skulle över bröst och axlar. De nyanställda fann situationen obehaglig, men gjorde som deras blivande chef sade. De tog av sig kläderna. När krögaren vid ett senare tillfälle bjöd kvinnorna på sprit och tafsade på dem tog de kontakt med facket.
– Många börjar arbeta inom restaurangbranschen i tidig ålder och anställningsförhållandena är lösa och ofta tidsbegränsade. De vill gärna ha ett arbete men kan inte sina rättigheter. Det hela sätter den anställda i en besvärlig situation.
Det säger Ella Niia, avtalssekreterare för Hotell- och restaurang-anställdas förbund.
Historien är ett exempel som Niia berättar på frågan om förbundet drivit några fall av sexuella trakasserier. Krögaren erbjöd kvinnorna pengar mot att de drog tillbaka sin polisanmälan, och därmed var fallet avklarat.
– Vi har aldrig drivit något mål av den här typen till domstol. Däremot har vi haft tvisteförhandlingar som vi gjort upp, berättar Niia som arbetat för HRF sedan 1994.
70 procent av de kvinnliga LO-medlemmarna finns samlade inom de tre stora serviceförbunden; Hotell och restaurang, Handels och Kommunal. LO:s undersökning visar att det oftare är kunderna eller gästerna som utsätter dessa kvinnor för trakasserier.
– Arbetsgivaren bär ett stort ansvar inför sina anställda på den punkten, säger Niia. Det är inte okej att från chefens håll säga ”detta får du tåla”. En anställd måste kunna berätta för sin arbetsgivare hur hon upplever sina arbetsförhållanden och bli tagen på allvar.
Det kommer många samtal till HTF rörande sexuella trakasserier, men för det mesta vill inte de som ringer driva frågan vidare.
– Från organisationens sida kan vi kalla den aktuella arbetsplatsen till allmän överläggning och fråga efter en jämställdhetsplan. Då berör vi inte specifika personers uppfattning kring problemet, säger Niia.
Kvinnor i alla åldrar utsätts för trakasserier, visar undersökningen. 9,4 procent av LO-kvinnorna mellan 16–29 år har blivit sextrakasserad av en gäst, kund eller patient. Samma siffra för kvinnor i 30–49 årsåldern är 8,8 procent och för dem mellan 50–64 är motsvarande siffra 4,8 procent.
3,3 procent i åldern 16-29, 1,3 procent i 30-49 årsåldern är och 0,5 procent för dem mellan 50-64 uppger att chefer eller arbetskollegor trakasserat dem sexuellt.
HTF har nyligen arbetat fram ett material gällande sexuella trakasserier som de inom snar framtid ska skicka ut till alla medlemmar. Materialet innefattar lagar; rättigheter och skyldigheter, information om tillvägagångssätt vid utsatthet. Men framför allt påpekar förbundet att de står bakom sina medlemmar, menar Niia.
Varför har inte detta material gjorts tidigare?
– Kanske har vi känt att vi löser detta från fall till fall. Men nu har vi lärt oss att många känner egen skuld när de blir utsatta och vi vet att mörkertalet är stort. Jag skulle inte vilja säga att vi suttit och sovit, men just det här materialet har vuxit fram och vi ser att det finns ett behov av den här informationen.
Justina Arvidsson är restaurangchef på en hotellrestaurang i centrala Stockholm. Hon har arbetat inom restaurangbranschen i flera år, både som servitris och hovmästare.
– När jag var yngre vågade jag inte säga ifrån när gäster betedde sig illa och utsatte mig för sexuella trakasserier. Jag höll det inom mig.
Det finns ingen jämställdhetsplan på Arvidssons arbetsplats, men punkten står på dagordningen. Trots detta finns en personalpolitik som gett en god arbetsmiljö och nöjda arbetare.
När Arvidsson blev restaurangchef, kände hon ett stort ansvar inför sin personal. Hon accepterade inte att de utsattes för trakasserier.
– Jag ber gäster att avlägsna sig. I vissa fall har de inte ens behövt betala, bara de går på en gång. De ska ut ur lokalen om de sextrakasserar mina arbetskollegor allvarligt.
Vad räknar du som allvarligt?
– Ofta handlar det om sällskap med endast män som kanske har fått i sig en del alkohol. De kan till exempel sätta handen på insidan av servitrisens lår när hon tar beställning. När vi frågar vad det får lov att vara blir svaret en massage. Det är allvarligt och då åker dom ut.
Arvidsson menar att det finns saker man måste slå ifrån sig. Annars skulle de köra ut gäster varje dag. Kommentarer som ”ge mig en puss, gumman” kan man svara med en blick som säger att ”det där var inte så vuxet”. Ibland kan man ta sina manliga arbetskollegor till hjälp.
–Ett exempel är när gästerna vill ha något som inte finns på menyn. Säger man ifrån som kvinna anses man hysterisk eller oresonlig. Då kan det underlätta att hämta en manlig kollega som blir respekterad som bestämd.
Justina Arvidsson är ovanligt hård. Hotellet har alltid haft en företagsetik där cheferna har stöttat sin personal ända ner till den nyanställda nissen.
– Det är ett otroligt stöd uppifrån att som servitris veta att om jag slänger ut en gäst eller skriker åt dem, backar dom där uppe mig.
Det händer att det kommer klagobrev till hotellet från gäster som menar att personalen exempelvis skämt ut dem inför sina utländska gäster.
– Även då har vi stöd uppifrån.
Arvidsson har erfarenhet från andra restauranger och andra chefer. Ofta arbetar man efter principen att gästen alltid har rätt.
– Säger du ifrån, är det dig det är fel på. Gästen ska vara nöjd, du får svälja. ”Har du inte vant dig än?” ”Så är det när man är ung och söt”. Det är vanliga kommentarer från cheferna. Det är långt ifrån alla som vågar säga ifrån, speciellt om du inte har positionen att göra det. I lågkonjunktur är det många som värnar om varje gäst och det är hård konkurrens. Då är det ännu vanligare att cheferna vill tysta ner obehagliga incidenter.
Sedan sex år tillbaka arbetar Arvidsson på en restaurang som insett att personalen är den viktigaste resursen. Följden av detta är trogen och glad personal.
Hon berättar att de sexuella trakasserierna tar sig olika uttryck beroende på vem som serverar. Fördomar genomsyrar graden av grovhet. På hotellet arbetade tidigare en asiatisk kvinna. Enligt Arvidsson blev hon otroligt illa bemött av gästerna. Arvidsson själv behandlas mer respektfullt om hon arbetar med kavaj eller glasögon. Hårfärgen spelar också roll.
– Jag märker en markant skillnad mellan hur jag blir behandlad som blond jämfört med rödhårig…
Hon har förståelse för att det kan vara svårt att bryta mönster på en arbetsplats. Första steget för att nå en bättre arbetsmiljö, tror hon handlar om känslan av yrkesstolthet.
– Detta är ett lågstatusyrke och branschen domineras av kvinnor som arbetar på golvet, främst som servitriser, med dåliga löner och dåliga arbetsförhållanden. Många är outbildade. Gästerna å andra sidan sitter med pengarna, är äldre och ofta män. Yrkesstolthet och bekräftelse på arbetsplatsen är en bra början.
Justina Arvidsson påpekar att det är viktigt att få gästerna att förstå vad deras beteende innebär för personalen.
– Det gäller inom alla service-yrken. Folk måste sluta se ner på vårdpersonal, restaurangpersonal och de som arbetar inom handeln.