Att USA inte är en god ockupant i Irak kan i dagsläget till och med DN:s ledarsida hålla med om. Men fortfarande finns det gott om människor som hoppas att det skall utvecklas bättre i framtiden. De kräver att ockupationen skall mildras. De vill att riktiga reformer kommer igång. De borde ta en titt i historieböckerna.
”Jag skulle vilja varna för vad man skulle kunna kalla den ´nykoloniala mystifikationen´”, skrev Jean-Paul Sartre medan Frankrikes ockupation av Algeriet pågick. ”Nykolonisatörerna menar att det finns goda och dåliga kolonisatörer och att det är de sistnämndas fel att läget i kolonierna förvärras”.
De som Sartre kallade nykolonialister var människor som erkände stora problem med kolonialismen – de var ”humanister”, men som ansåg sig vara praktiskt inriktade – de var ”realister”. I sin stridsskrift betitlad Kolonialismen är ett system, gick han igenom den mönsterkoloni fransmännen skapat sedan 1830. Koloniseringen har en egen logik, och den kommer att stå i motsats till varje storslagen reform som kolonalmakten proklamerar.
Fransmännen byggde vägar (som visade sig ligga så långt från de fattiga byarna att det dröjde sex dagar innan hjälp nådde fram vid jordbävningar). Fransmännen importerade allsköns varor (som visade sig ha åtgång i de franska kvarteren, men inte möjliga att sälja till den majoritet som levde under existensminimum). Algerierna fick så småningom rösträtt (till det franska parlamentet där de var garanterade minoritet). Allt detta vara verkningslöst, eftersom den stora förändringen gällde ägandet i landet. År 1850 utgjorde kolonisatörernas egendom 115 000 hektar. Resten av landet tillhörde algerierna. År 1959 tillhörde sammanlagt 13 703 000 hektar kolonisatörerna och sju miljoner algerierna. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Varför skulle kolonisatörerna annars vilja flytta till ett hett, främmande land? Varför skulle den franska staten bemöda sig om att betala hundratals miljoner för att ett land de inte kunde bruka?
Men Sartre går längre och konstaterar att själva idén om att ekonomiska och sociala reformer kan föregå politisk självständighet är fel. Se hur kolonisatörerna själva agerar, skriver Sartre: ”Först måste man övervinna motståndet, slå sönder administrationen, tvinga till underkastelse, terrorisera. Sedan det gjorts, och endast då, kan man införa det nya ekonomiska systemet.” När motståndsrörelsen kräver ”politiken först!”, har de bara lärt sig av ockupanterna.
Goda ockupanter existerar inte utanför idévärlden. Till idévärlden räknas ledarsidor och spaltmetrar av utrikesanalyser. Men utanför den är det enda verkliga krav man kan ställa att USA körs på porten i Irak.
