Turerna inom partiet och utåt i media har varit många inför årets kongress. I våras presenterades uppropet Väg val vänster först på DN debatt och därefter i medlemstidningen Vänsterpress. Kulmen på utspelen skedde dagen före kongressens öppnande, då sex personer – precis som i uppropet Väg Val Vänster – på DN debatt varnade för sekterism och marginalisering.
Specifika beteckningar, såsom ”förnyare” eller ”pragmatiker”, har flitigast använts av de personer som anser sig vara just detta. Däremot har begreppen ”höger” och ”vänster” använts mer försiktigt, dels eftersom de som anser sig tillhöra vänstern hellre vill se sig som partiets egentliga majoritet, och dels eftersom de som anser sig tillhöra ”förnyarna” ogärna stämplar sig själva som ”höger”.

Efter rekordvalet 1998 blev vänsterpartiet riksdagens tredje största parti och fick ett stort antal mandat i kommuner och landsting. Snart började ett missnöje att gro, bland medlemmar som tyckte att partiet i alltför stor utsträckning lade sig platt för regeringen och accepterade för mycket kompromisser.
Missnöjet har tagit sig flera uttryck, och även på kongressen i Växjö 2000 och kongressen i Västerås 2002 har detta givit utslag. Besluten har stramat tyglarna för politiken och valen till förtroendeposter har speglat missnöjet. Det mest frapperande var kanske att riksdagsgruppens ordförande, tillika partiets ekonomiske talesman och huvudförhandlare, Lars Bäckström, inte bereddes någon ny plats till partistyrelsen vid kongressen 2000. Han kvarstod dock på sina positioner i riksdagen och kandiderade till PS vid kongressen i Västerås 2002, men utan att väljas in.
Markeringen kunde inte varit tydligare. Medlemmarna har på detta sätt underkänt partiets politik i riksdagen.
Det är inte bara i frågan om en person som frontlinjerna legat. Det handlar också om budgettaket, frågan om EU-utträde, stärkande av fackliga frågor och annat. Inför denna kongress har skiljelinjerna bland annat legat vid Johan Lönnroths egen skrivning för partiprogram och vid valberedningens tre reservanter som presenterat en egen lista på partistyrelseledamöter. Även ordförandekandidaten Alice Åström presenterades av vissa som en motkandidat med helt annan inriktning än Lars Ohly.

Valet till partiordförande blev ett överväldigande stöd för Lars Ohly, som kan betecknas som vänster i partiet, med röstsiffrorna 195 – 30 mot utmanaren Alice Åström.
– Taskigt av dem att få henne att tro att hon hade en chans, sade ett ombud utanför kongresshallen efter beslutet.
Johan Lönnroth valde i sista stund att hoppa av kandidaturen. En som istället kommer att för evigt skrivas in i historieböckerna i partiledarvalet 2004 var den okände Jean-Claude Njem, från Järva, som dock inte fick några röster.
Då det gäller val till förtroendeposter var kongressens utslag tydligt – de som kallar sig själva ”förnyare” bereddes nu mindre plats i partistyrelse, valberedning och programkommission än tidigare. Det var också tydligt att utspelen skapade irritation. Karin Svensson-Smith hade gått ut och antytt att Ung Vänster var öststatssekterister, samtidigt som Ung Vänsters ”sexskandal” var förstanyhet i landets tidningar. Svensson-Smith sade också att det nu inte vore ologiskt att partiet återtar kommunismen i partinamnet.
Flera gånger kritiserades utspelen från talarstolen.
– Folk som är ute och babblar osaklig goja i media om vårt ungdomsförbund, ajöss med dem! sade Ann-Kristin Gillberg, delegationsledare från Göteborg/Bohuslän.
Vad som egentligen händer på sikt är dock inte givet.
– Det här blåser över på några dagar. Sedan kör vi som vanligt, som en riksdagsledamot lär ha uttryckt saken.