Alice Åström är respekterad som en duktig politiker i justitiefrågor men tillhör inte vänsterpartiets mest kända ansikten. Hon ställer upp som ordförandekandidat och eftersträvar en tydligare politik. Alice Åström menar att den ideoligska diskussionen är eftersatt och att de folkvalda i kommuner och landsting ständigt är överhopade av strikt ekonomiska problem.
Vänsterpartiet har varit ett stödparti till den socialdemokratiska regeringen i tio år. Vad har man lyckats driva igenom?
– Egentligen ganska mycket.
Till exempel?
– Fast på olika nivåer. Det handlar ju kanske mer om…delvis handlar det ju om satsningar på kommunerna.
Men där skär man ju ner nu?
– Ja, ekonomin ute i kommunerna räcker inte till för den välfärd man vill skapa. Men jag är helt övertygad om att utan vänsterpartiet hade situationen varit sett oerhört mycket värre ut.

Under de här tio åren, tror du att klyftorna har minskat eller ökat?
– Ja, nu den sista perioden. Men det har skiftat – tiden efter –98, 99 minskade de enligt den statistik vi hade. Om man skall summera hela perioden är jag mer osäker.
Det verkar som vänsterpartiet främst haft rollen som bromsare av försämringar…
– Det har nog varit mycket av vänsterpartiets uppgift.
Hur länge kan en sådan period vara innan man också tvingas acceptera att det går riktigt dåligt?
– Den kan inte vara så hemskt mycket till. Om vi inte klarar av att formulera vår egen politik på ett mycket tydligare sätt. Det som vi riskerar är att kompromissandet ses som vår riktiga politik. Det tror jag inte man kan få stöd för i val eller mobilisera människor för.
Vad är då felet: att man sagt för mycket, kompromissat för lite eller fått igenom för lite?
– Om ekonomin ser ut som den gör – vi kan ogilla skattepolitiken och veta att det finns pengar – men de är oåtkomliga för politiken har inte tagit tag i det, då är det också frågan: vilka grupper är det man prioriterar, och på vad, vilka områden är det man skulle kunna tänka sig försämra? Det är vi dåliga på. Vi är bra på att säga att alla skall få det bra.
Då handlar det om kompromisser som innebär försämringar?
– Nej, inte helt och hållet så heller. Det handlar bland annat om en helhetsbild. Om vi tar beslutet om socialförsäkringssystemet under våren – ett av de svåraste beslut som partiet tagit – så hade det kanske, kanske gått att slippa sänkningen om vänsterpartiet gått med på att det därmed inte skulle finnas mer pengar till kommunerna. Där handlar det om helheten.
På dig låter det som uppgiften är att acceptera de ekonomiska ramarna och göra prioriteringar utifrån det. Eller går det att rubba de ekonomiska ramarna?
– Ja, självklart, det måste hela tiden vara målsättningen.
Hur skall det gå till? Om uppgiften är att finansiera välfärden, vilka förslag tycker du att vänsterpartiet skulle kunna driva?
– Nu diskuterar man som om vi har ett fullständigt skatteuttag, som om det vore omöjligt. Men går vi tillbaka rent historiskt så har vi faktiskt haft större skatteuttag. Nu ser vi effekterna av att staten inte får in tillräckligt mycket pengar att fördela till kommunerna, då höjer kommunerna skatterna. Som vi också vet snarare slår hårdare mot grupperna vi representerar. Det är där jag tycker att partiet är dåligt på att utforma sin egen politik utifrån sina egna tankar och ideologiska grunder. Idag blir det mycket arbete utifrån de majoriteter som finns, som sakta äter sig in och blir partiets politik.

Allmänt höjd progressivitet kan kanske alla hålla med om. Har du några konkreta förslag?
– Det är nog svårare. Skattepolitiken är inte mitt område.
– Det flesta skatter är fortfarande möjliga att höja, rörligheten är fortfarande inte så pass stor. Om vi diskuterar förmögenhetsskatt och så vidare finns det en rörlighet. Då tycker jag också man kan diskutera förslag på hur rörligheten skall minskas.

Hur skall partiet nå ökat inflytande i det utomparlamentariska arbetet?
– Medlemmarna i vänsterpartiet skall kunna mer ha styrka att gå ut med vår politik. Jag har märkt att det är rätt många som känner att de inte kan ta debatter. Gå ut och tala om vilka förslag vi lagt i fullmäktige går nog, men det är inte så många som vill ta en ideologisk debatt.
– Det finns en oerhörd mängd partimedlemmar som aldrig har gått en studiecirkel. Väldigt många är fullt upptagna med det kommunala arbetet, man håller knappt näsan över vattnet och slåss alltid med ekonomiska problem. Man har inte haft möjlighet och tid att diskutera underliggande ekonomiska strukturer.
Behövs det avdelas människor som inte håller på med parlamentariska uppdrag?
– Ja, alla parlamentariska uppdrag som vi får, är kanske inte alltid så viktiga att besätta dem med folk. För att man skall kunna ha en styrelse, för att man skall kunna arbeta mer med partiet internt och kunna hålla på med NÅGOT annat än just det parlamentariska.
Kan EU bli ett verktyg för socialistisk politik?
– Nej, det tror jag är en omöjlighet.Jag tror EU, med tanke på den svaga förankring det har, kommer utvecklas till en gräns när man konstaterar att det här är inte ett sådant samarbete man behöver. Det är lite grand att, ja det EU som finns nu, det skulle nästan behöva rasa för att man skall kunna bygga upp något nytt.
Hur ser du på östutvidgningen?
– Den är egentligen ganska svår att bedöma. Min förhoppning är att det kan medföra en positiv utveckling .
På vilket sätt?
– När man pratar om de forna öststaterna pratar man mer i termer av den positiva befrielsen från Sovjetunionen, det kommunistiska systemet. Men det man aldrig pratar om, det fanns saker i de systemen som faktiskt var positiva för människor, som människor har positiva erfarenheter av.
Som vad då?
– Arbetslöshet, bostadspolitik. Ser man på utvecklingen i många öststatsländer så är det ju så att det är väldigt många människor som har fått det mycket, mycket sämre. Och där tankarna på ändå gemensamma och solidariska lösningar har präglat de länderna i väldigt stor utsträckning. Även om det finns negativa förtecken när det gäller det där.
– Det andra som skulle kunna vara en positiv sak och det är andra effekten utav Sovjetunionen, att flera av de här länderna är nya stater, där man skapat sin egen självständighet och där man är ganska mån om att bevara sin självständighet. Min förhoppning är att man inte kommer vara lika entusiastisk på tanken att ge upp nationell bestämmanderätt.

BAKGRUND ALICE ÅSTRÖM

Ålder: 43
Kommer från: Halltorp utanför Kalmar
Arbetat med: Behandlingsassistent för missbrukande kvinnor
Medlem i partiet sedan: 1981
Andre vice ordförande i Justitieutskottet, ledamot i EU-nämden , suppleant i Konstitutionsutskottet
Partiförening: Vaggeryd
Senast lästa bok: Dean R Koontz’ senaste
Politiker jag beundrar: De som satt i Sanningskommissionen i Sydafrika
Viktigaste framtidsfrågor för vänsterpartiet: Välfärden

För eller emot…
… programkommitténs förslag till kön och klasstycke: För
… prioriteringslistor i vården: För
… utträdeskrav ur EU i partiets program: Emot
… för mycket eller för lite diskussion om makt och ägande: För lite