En mörk oktobernatt plågades jag av mardrömmar. Innan jag somnade hade jag nämligen läst ut Göran Häggs nya bok Svenskhetens historia (Natur och kultur). Boken var bra. Den handlade inte så mycket om svenskhetens historia, som om Sveriges historia i stort. Göran Hägg är mer ifrågasättande och respektlös än vad Herman Lindqvist är, och skriver betydligt bättre. Göran Hägg har också skrivit underhållande böcker om retorik och om litteraturhistoria. Att studera Sveriges historia är att lära känna sin nutid. Framför allt eftersom historien har en tendens att upprepa sig. I Svenskhetens historia får man lära sig att privatiseringar av statlig verksamhet är ett mycket gammalt fenomen. Under 1600-talet var det vanligt att offentliga verk och offentligt ägd jord fördes över till adelsmän.
Magnus de la Gardie hade till exempel under en tid Postverket som förläning. Det är alltså inte första gången i historien som posten upphör att vara en riktig post.
Det var därför jag drömde mardrömmar på natten. Jag drömde att inte bara privatiseringen av Posten, utan alla gamla förlegade fenomen utmålades som nya och moderna lösningar. Jag drömde till exempel att det fanns en organisation som hette Svenskt näringsliv, som krävde en modern arbetsrätt. Den moderna arbetsrätten gick ut på att man återgick till den arbetsrätt som gällde före Saltsjöbadsavtalet 1938. Allra modernast var man om man ville gå tillbaka till de förhållanden som gällde före decemberkompromissen 1906. (Det var då som SAF godtog arbetarnas rätt att organisera sig fackligt, i utbyte mot att arbetarna godtog arbetsgivarnas rätt att ”arbetet fritt leda och fördela”). Vidare mardrömde jag att 60 miljöpartister den 3/10 skrev ett upprop på rikets största rättshaveristforum, DN debatt, och krävde att miljöpartiet skulle sluta med att vara EU-motståndare. Det var nämligen inte modernt att vara EU-motståndare. Jag drömde att det stod följande i uppropet: ”Vi gröna har alltid sett stora möjligheter i att samarbeta med världens länder. Det vore konstigt om denna solidaritet och engagemang inte också gällde för Europas länder och människor.”
Mardrömmar kan vara så osammanhängande. Ha ha, tänk om någon hade skrivit på riktigt att det är alldeles för futtigt att känna solidaritet med hela världen. Och att det var mycket mer vidsynt att bara känna sig solidarisk med andra vita folkslag (”Europas länder och människor”). Tur att det bara var en dröm.
Vissa saker ansågs som väldigt gammelmodiga och förlegade, i drömmen alltså. Särskilt vissa länder. Zimbabwe till exempel, var betydligt modernare och nymodigare på den tid det var en apartheidstat som hette Rhodesia. Då fick de vita farmarna minsann vara i fred.
Vitryssland var också ett eländigt land. När det var en sovjetrepublik gick i alla fall tågen i tid. Afghanistan däremot var betydligt bättre nu än då. Nu fick kvinnor nästan gå i skolan och blev bara stenade ibland. Men så har Afghanistan också erhållit humanitära interventioner från både Sovjetunionen (1979–89) och USA (2001).
Kort sagt drömde jag att alla gamla, förlegade och utdöende företeelser började anses som moderna och en oundviklig del av den nya utvecklingen. Och omvänt. Humanismen, det vill säga att en människa har ett specifikt värde bara för att hon är en människa, och alltså är mer värd än ett burhöns även om hon är både dum, ful och rullstolsburen, ansågs till exempel föråldrad. Istället skulle vi återgå till så kallad djurrätt. I Göran Häggs bok redogörs för de upplysta medeltida lagarna, då det var ungefär samma straff på att dräpa grannens träl som på att dräpa grannens oxe. Prostitution var också något modernt och progressivt. I Göran Häggs bok redogörs för de kommunala bordeller som fanns i Stockholm under det moderna 1600-talet. Allra mest nymodigt var supermaktsbyggen. Jag drömde att vi ingenting hade lärt oss av historien, utan nu återigen började se europeiska kolonisationsprojekt och stormaktsvisioner som en oundviklig del av utvecklingen. Jag drömde om onda spöken. Om gamla ruttnande lik som gick i ett segrande erövringståg över landet. Samtidigt som de skrek: Ge plats för det nya!
Tänk om det vore så tokigt. Uppochnervända världen, liksom. Framåt morgonen vaknade jag upp alldeles kallsvettig. Allt hade bara varit en mardröm. Jag gick upp och drack kaffe, nöjd med att allting i hela världen såg ut precis som det skulle. Nytt var nytt, gammalt var gammalt, vänster var vänster och Posten var en riktig post.
