Folkomröstningen om EMU visar att den svenska regeringens EU-politik går i otakt med vad svenska folket anser. Trots en massiv propaganda för euron och EMU så röstade väljarna med bred marginal mot EU:s valutaunion. När man ser närmare på huvudargumenten för dem som röstade nej så ligger omsorgen om demokrati, självbestämmande och välfärd i topp som motiv.
Vad blir lärdomen från folkomröstningen? Rimligen borde det bli att den svenska EU-politiken måste avpassas så att den bättre passar vad majoriteten av väljarkåren vill. Ett sätt att förvissa sig om det är att faktiskt fråga folk vad det tycker om stora förändringar i EU. Om regeringen vill ha stöd för sin EU-politik, borde en demokratisering av EU och att flytta tillbaks makt från EU till medlemsländerna prioriteras. Det vore en rimlig konsekvens av folkomröstningen den 14 september.

Det som sker nu är det motsatta. EU:s regeringschefer förhandlar för fullt om ett förslag till nytt fördrag för unionen. Ett färdigt utkast ligger redan framtaget av EU:s konvent. Förslaget är inget mindre än en författning för en statsbildning, för ett EU som omvandlas till Europas förenta stater. Här finns en utrikesminister och en president för EU. Här slås det fast att EU:s lagar alltid står över nationell rätt, även grundlag. Här talas om gemensamt försvar och militär upprustning. Här är överstatlighet dominerande och vetorätten borta på de flesta återstående områden. Här ges de stora länderna mer makt på de små staternas bekostnad. Här ges regeringarna rätten att göra beslut överstatliga i EU utan först fråga de nationella parlamenten om lov. I förhandlingarna ligger Sverige lågt. På förhand har regeringen sagt ja till det mesta. Hemåt hävdade man att förändringarna inte går så långt. Till skillnad från andra mindre medlemsländer har Sverige inte tagit strid i maktfrågorna.
Med sitt agerande i regeringskonferensen visar regeringen att man inget lärt av svenska folkets nej till EMU. När EU:s nya grundlag förhandlas ska än mer makt flyttas till Bryssel och EU:s högerinriktade ekonomiska politik än en gång skrivas in i fördraget. Marknadens företräde framför andra politiska hänsyn slås också fast i förslaget till EU-konstitution. Tvärt emot de åsikter om demokrati, välfärd och självbestämmande som fick svenskarna att rösta nej till EMU. Konsekvensen av regeringens agerande kan bara bli att klyftan mellan folk och maktelit vidgas än mer i Europapolitiken. Det är en farlig klyfta för den som tror på demokratisk påverkan och debatt. När regeringen dessutom avfärdar kraven på folkomröstning är det riktigt illa. Det verkliga motivet till att de inte vill ha en folk-omröstning är att de inte vågar. De vet att möjligheten till ett nytt nej är uppenbar. Att inte våga fråga folket för att man inte vill höra svaret är sämsta möjliga argument för att inte rösta om EU:s nya författning.