BOGOTÁ För en månad sedan stod Gladys Marin i Santiagos stora kongresspalats Diego Portal under en tre dagar lång konferens med deltagare från hela världen. Dagarna innan den 11 september var också fyllda av möten, demonstrationer, kransnedläggningar på de många gravarna för Victor Jara, Salvador Allende eller andra kamrater som stupade mot militärdiktaturen.

Där fanns också hungerstrejken av anhöriga till de avrättade och försvunna, till vilka Gladys tillhör eftersom hennes man fördes bort och ”försvann” i händerna på de chilenska fascisterna under och efter statkuppen.

Gladys Marin var också den som höll huvudtalet på kvällen den 11 september, 30 år efter det militära övertagandet. Hennes politiska skärpa och skoningslösa uppgörelse i talet med gårdagens bödlar och dagens politiska svikare i regeringen, gick inte att ta miste på. De 100 000 personer som andmäktigt lyssnade denna kväll brast ut i stora ovationer, efter att Gladys Marin svurit att fortsätta kampen i Salvador Allendes fotspår och med det politiska program som med Allende och folkregeringen utgjorde vägen till ett nytt, demokratiskt och mänskligare Chile.

Enligt Eduardo Morris, journalist på det chilenska kommunistpartiets radiostation Amanda i Södertälje, var Gladys Marin trött efter 18 timmars resa från Santiago när hon anlände den 2 oktober till Arlanda.

Men hon är obändig i viljan att bekämpa även denna fysiska sjukdom.