Inför valet till det ryska parlamentet (duman) den 14 december har det ryska kommunistpartiet, trots påståenden om splittring, starkt stöd bland väljarna och kan komma att vinna valet. I presidentvalet 2004 är dock partiordförande Ziuganovs möjligheter små.
I en opinionsundersökning gjord av den ryska statistikbyrån VTsIOM säger sig 56 procent av ryssarna veta hur de skulle rösta om det vore val idag.
Av dessa skulle 27 procent rösta på kommunistiska KPRF medan närmaste konkurrent, regeringspartiet Enat Ryssland, har stöd bland 26 procent av ryssarna.
Ytterligare två partier ser ut att klara spärren – liberala Jablokó (Äpplet) som kritiskt stöder regeringspartiet samt Liberaldemokraterna som ofta gör gemensam sak med kommunisterna.
Även om KPRF:s stödparti Agrarpartiet ser ut att mista sina platser i parlamentet så är det regeringspartiet som missgynnas mest eftersom det är tack vare stöd från flera småpartier man lyckats uppnå majoritet i parlamentet. Detta kan bana väg för de ryska kommunisterna.
– KPRF är Rysslands enda riktiga parti. Det vet sin styrka, säger Stefan Lindgren, författare och redaktör för nyhetsbrevet Ryska posten. Han har följt Ryssland i många år och tror inte att en kommunistisk valseger skulle ändra maktförhållandena nämnvärt.
– Duman är en maktlös institution. Den kan försöka stoppa eller åtminstone förhala dåliga lagförslag från Kreml och högern, men inte mycket mer, säger han, och påpekar att kommunisterna även 1994–99 kontrollerade duman.
– Den ryska författningen är avskriven från de amerikanska och franska författningarna som ger presidenten mycket makt.
Ett annat problem för partierna är att folk i Ryssland är så fattiga att man inte tar ut medlemsavgifter.
Således är alla partier, inklusive KPRF, starkt beroende av finansiellt stöd från oligarkerna. Bland annat därför tror Lindgren att det nuvarande systemet med en mäktig president, en mäktig centralmakt i någon form, kanske ändå är nödvändigt för Ryssland.
Lasse Ohlsson, bosatt i Moskva och medarbetare i Ryska posten, håller med om att KPRF är Ryssland enda ”verkliga parti” och att partiets agenda har stöd bland det ryska folket.
– Minst 70 procent av ryssarna har det ekonomiskt knappt och är i princip beredda att rösta på kommunisterna, ett arbetarparti eller ett parti som stöder de sämre ställda.
I presidentvalet den 14 mars 2004 bedömer dock Lindgren KPRF-ordföranden Gennadij Ziuganovs chanser som obefintliga. De ryska väljarna sluter upp bakom nuvarande president Vladimir Putin, trots att en övervägande majoritet av dem helt underkänner hans ekonomiska politik.
– Ziuganov lär göra ett mycket sämre val än mot Jeltsin, då han förmodligen blev bestulen på valsegern.
Stefan Lindgren åsyftar 1996 års presidentval då de räknade rösterna uppgick till minst en miljon fler än antalet registrerade röstare. Den utredning som tillsattes bestod av Jeltsin-trogna och Ziuganov kan ha varit valets egentliga vinnare.
