Vad ska man skriva om när allt man brukar klaga över känns uttjatat? Ska jag skriva något uppiggande, en optimistisk liten krönika, kanske något gulligt om ett möte på spårvagnen eller på stan? Knappast. Ska jag ansluta mig till skaran av insändar- och opinionsspaltskribenter som i dessa dagar klagar i över ja-sidans billiga taskspelartrick och skrämselpropaganda? Ska jag skriva något upprörande om Israels ockupation av Palestina? Något elakt om George W Bush och USA:s imperialism? EU? Lars Leijonborg? Alf Svensson? Jag vet inte, den som läser Flamman borde nog veta om det jag kan komma på ändå. Jag ringer en vän som läser i Lund och är en klok person.
– Jag ska skriva en krönika.
– Om vad då?
– Vad som helst. Vad ska jag klaga över?
– Klaga över de dumma svenskarna, det borde ju vara lätt för dig som tysk.
– Nä. Det uppfattas bara som besserwisseri.
– Gnäll över ja-sidan då!
– Men gud…
– Jag vet inte: Nåt om 08:orna, kanske?
Och så börjar vi prata om fotboll. Fortfarande ingenting att skriva om. Vad bör göras? Tiden rinner i väg.

Här kommer ett lästips i stället. Trött på klasskampen och dina kvällstidningsläsande arbetskamrater? Läs då boken The ragged trousered philantropists av Robert Tresell. Konstigt nog så har den aldrig översatts till svenska (vilket man skulle kunna gnälla över!). Bokens hjälte, dekormålaren Owen, ägnar sitt liv åt att övertyga sina arbetskamrater om att det finns ett sätt att förändra världen. Men ingen vill lyssna, istället fortsätter proletärerna att ägna sig åt sitt filantropiska dagsverke att öka profiten och röstar som tack dessutom fram sina utsugare, de Välmenande Kapitalisterna, i alla möjliga parlamentsval. Boken handlar också om hur de arbetslösas reservarmé och de kristna samfundens fördummande propaganda utnyttjas för att befästa klassväldet. Resultatet är deprimerande: Owen, socialisten och ateisten, blir förlöjligad, förnedrad och utpekad som uppviglare av arbetsköparen.
Läs boken – och bli arg! Det ska jag göra nu.