Undersökningen genomfördes i våras och omfattade 1 300 personer i åldrarna 18 till 74 år. Resultatet är entydigt.
De könsroller som rått sedan femtio år står oförändrade. Ser man på tvätt och strykning, sköts dessa sysslor till 75 procent av kvinnor. Bland män tvättar endast fjorton procent.
När det gäller matlagning och städning är det en gnutta mer jämställt. Till 60 procent sköts detta av kvinnan i hemmet.
Endast i tio procent av fallen är det mannen som stannar hemma hos sjukt barn.
Även mannens traditionella gebiet är oförändrade. Bilen sköts till 80 procent av män, och ska något används i verktygslådan, då är det mannen som sköter den saken.
De som gjort undersökningen anser att resultaten är alarmerande.
– Det här har stor betydelse, eftersom det innebär ett enormt dubbelarbete för kvinnor, säger Lena Orpana, statistiker på TCO.
Dubbelarbetet placerar kvinnan som en evig andrahandsfigur på arbetsmarknaden.
En kvinna som har ansvar för de dagliga hemrutinerna kan inte åta sig de extrajobb eller den övertid som ibland krävs för att ses som en trovärdig part på arbetsmarknaden.
Och blir hon gravid kan läget bli än värre.
– En kvinna som blir gravid eller ”riskerar” bli det, hon riskerar att förlora sitt jobb. Det är den grövsta diskriminering som finns, anser Sture Nordh, TCO:s ordförande.
De två undersökarna ger flera orsaker till att det blivit så här.
De pekar på de fortsatt gällande samhällsstrukturerna, där mannen alltjämt är den mäktige, de pekar på att man varje dag, i varje situation skriver ”könskontrakt” i hemmen.
– Problemet är att könskontrakten ofta skrivs omedvetet. Man diskuterar inte ansvarsfördelningen hemma.
– Kvinnan förväntas alltjämt dra det tyngsta lasset, säger Sture Nordh.
Lena Orpana menar å sin sida att utvecklingen går i vågor.
– Det har funnits tider då diskussionen har varit öppnare. Slutet av 1960-talet var en sådan, likaså 1970-talet. Sedan gick det bakåt, men jag tror och hoppas att vi nu är på rätt väg igen, säger Lena Orpana.
Just rörelsen från 1968 och framåt är enligt utredarna avgörande för att kvinnor kommit ut på arbetsmarknaden och blivit en maktfaktor i svenska samhället.
Kvinnokampen har ingalunda varit förgäves, utan tvärtom rönt framgångar som kvinnor i flertalet andra länder kan glömma.
– I hemmen är mönstren oförändrade, konstaterar Sture Nordh.
– Den som håller koll på när släkten fyller år, eller när barnen har skolutflykt, eller när det behövs rena kläder, det är kvinnan.
Vad kan man göra åt saken?
– Det vilar ett tungt ansvar hos oss män. Vi måste bättra oss markant, menar Sture Nordh.
– Jag är inte helt främmande för lagstiftning, säger Lena Orpana. Åtminstone när det gäller föräldraledigheten. Vad som sker i hemmen kan inte ändras via lagstiftning, menar hon.
