En ny debatt om prostitution har startat. Ju sämre kampen mot prostitution går nere på kontinenten, desto mer stärks de som är positiva till prostitution här hemma.
Låt oss titta på argumenten. Det är två slags linjer. Dels en cynisk: att förhindra det värsta. I en artikel i Svenska Dagbladet sägs legaliserad prostitution göra ”slut på osäkerheten” – våld och organiserad kriminalitet – för de prostituerade. För att stänga vägen för det självklara – att avskaffa prostitutionen – säger man sedan att sådant är omöjligt. Den svenska modellen anses ”verklighetsfrämmande” bland belgiska och holländska socialdemokrater. Här talar de uppgivna.
Men inte sällan visar det sig att det också finns en positiv argumentation för prostitutionen, en så kallat frihetlig linje. ”Det är kvinnors rätt att sälja sin kropp”. Vem ska bestämma vad en myndig människa skall göra? Här möter vänstern ett argument med ett skenbart underifrånperspektiv.
Det cyniska och frihetliga ingår tankemässigt äktenskap. Nere på kontinenten argumenterar ”frihetlig” vänster för rätten att prostituera sig. När den svenska välfärdsmodellen går åt pipan kan högern gnugga händerna medan ”vänstern” börjar tro på välfärd i EU-regi. När den nyliberala globaliseringen bryter ned nationella gränser kan högern glädja sig åt skarpare konkurrens inom arbetskraften och ”vänstern” lägga utopiska planer för globalt medborgarskap. Det som är intressant är att högern nästan alltid tvingas ta till just frihetliga vänsterargument för att genomföra politiken. Förklaringen ligger i att de cyniska argumenten aldrig räcker för att vinna opinionen. Det har alltid gått dåligt för högern att argumentera för vad de vill ha: stora klyftor i samhället eller sänkta ersättningsnivåer i a-kassan. Allstå behövs en frihetlig knorr på det hela. Sänkta ersättningsnivåer kan formuleras som möjligheten att klara sig på egen hand.
Det systemskifte som borgerligheten genomförde använde en hel arsenal av frihetliga argument. Moroten för att rösta på moderaterna för arbetarklassen var möjligheten att satsa på sig själv. I dag vet vi hur det har gått: arbetarklassen har mindre möjligheter att klassvandra uppåt. Stambanan för klassresenärer är nedlagd, som Anneli Jordahl konstaterar i sin bok om klassresor.
Och samma sak gäller naturligtvis prostitutionen. Legaliserad prostitution skulle öppna portarna för mängder av unga tjejer (och killar) som aldrig annars skulle vilja ta steget till att sälja sin kropp. Det skulle bli en möjlighet att ”testa”, att ”extrajobba”. Prostitution skulle precis som spelande, knarkande och supande gå ihop för ett fåtal individer och skapa misär för resten. Sällan blir klassdimensionen så tydlig som i dessa frågor. Inte bara därför att de högavlönade politiker som argumenterar för prostitution aldrig själva skulle prostituera sig. Utan för att de mindre bemedlades position hänger samman med det kollektiva ödet. Låt ingen lura dig att det är förtryck att inte vilja se vänner och medmänniskor sälja sin kropp. Och låt ingen ta ifrån dig din rätt att säga det självklara och det enda mänskliga: prostitution är förnedring. Man känner igen en förlust när man ser den.
