VECKANS TV Kan vem som helst bli AIK:are? Eller hårdrockare? Nja, det finns väl åtminstone några skäl till varför man håller på ett visst lag eller klistrar upp ett visst bands affischer på väggen. Till största delen handlar väl fotbollslagsval och musiktillhörighet om tycke och smak. Och om vilket lag kompisarna i skolan håller på eller vilken grupp den där snyggaste tjejen i skolan tycker är bra. Till viss del handlar det också om klass, om att känna en tillhörighet och en identifikation. Det kan inte vara en slump att arbetarungarna hellre spelar fotboll än golf eller att Iron Maiden inte är det band som spelas på Stockholms innekrogar på Östermalm. Så vi kan väl vara överens om att det finns skäl till att man gör sina val, och att det till och med ibland kan påstås handla om politik.

Åtminstone om vi talar om fotboll eller musik. När det gäller EMU däremot försöker man få oss att tro att man kan tycka lite hur som helst. Utan anledning.

I veckan sände SVT ett reportage (läs inlägg i debatten) från Frankfurt i Tyskland. Man intervjuade svenskar som bor där om deras inställning till EMU. För de har ju faktiskt upplevt valutaomställningen och då är de ju kvalificerade att uttala sig. Och man bryr sig inte om att ens fundera över om det är en representativ grupp för svenskar i allmänhet. Konsumkassörskor, växeltelefonister, förskolelärare, vägarbetare, vaktmästare… det är kanske inte direkt dessa grupper som flyttat till Frankfurt.

Nej, och dessa personer med märkesskjortor och bakåtslickade frisyrer har ju säkert inga politiska motiv till att uttala sig till förmån för EMU (för de var ju som av en märklig slump positivt eller snart positivt inställda). EMU, det handlar ju inte om politik utan om själva gubben på pengarna. Och det kan man ju tycka lite som man vill om…NEJ, det kan man inte. Det handlar om demokrati och om vår rätt att bestämma över vår välfärd och det kan man inte bara tycka lite hur som helst om.
Göran Persson uttalade sig nyligen om ja-sidans dåliga opinionssiffror. Han sa att det är viktigt att ja-sidan når ut med saklig information. Det ska bli mycket spännande att se hur denna information kommer att se ut. Till stor del kommer folkomröstningen avgöras i media. Kanske inte i debatterna, men i alla andra program och nyhetsinslag som sänds om ämnet. Det skulle vara intressant att undersöka hur många inslag som handlar om vänsterpartister och miljöpartister som är för EMU.

Det blir lite som Fyrans alla dokumentärer om barn utan armar och ben eller om personer som byter kön. Känslan hittills är att dessa ganska få och marginaliserade personer får sjukt mycket utrymme. Och det är med säkerhet inte en slump.

Tacka vet jag Flimmer och Brus som repriseras på SVT just nu. Som motvikt till alla vinklade reportage och allt detta maktmissbruk är det fantastiskt skönt att veta att en liten del av skattepengar och tv-licens går till långa intervjuer med personer som Noam Chomsky som helt enkelt talar om hur det är. Och att det åtminstone på tidningssidan går att göra ett aktivt val och att det finns möjligheter att få lite andra perspektiv på sin nyhetsrapporte-ring.