I början av juni invigdes vår färskaste myndighet – Forum för levande historia – av Göran Persson. Som fortsättning på tidigare För-intelsekonferenser ska Sverige nu anordna en konferens i Stockholm i januari 2004, om att förebygga terrorism och folkmord. Även om någon formell inbjudan inte gått ut än, kan vi räkna med att merparten av De Viktiga Länderna och De Rätta Experterna kommer att närvara och att i princip total konsensus kommer att råda.
Hyckleriet är inget att uppröras, ty så är det ju; segraren skriver historien och Göran Persson vill förstås hjälpa till. Med myndigheter och med konferenser.
Samtidigt, mitt framför ögonen på den som fortfarande vågar se, pågår ockupationen av Palestina, avrättningarna av motståndsmän i Irak och morden på fackligt aktiva runt om i världen. När asylsökande inte är människor, utan bara migrationsströmmar. När rättsväsendet fängslar dem som velat protestera. När våra egna mänskliga rättigheter försvinner medan makten stärker greppet.
Men om detta må vi själva berätta – ingen annan gör det. Ty vad som betraktas som terrorism och folkmord är bara en fråga om makt; över orden, över rättsapparaterna, över våldsanvändningen.
Jämfört med 1980-talets kampanjer mot sandinisterna i Nicaragua, är i dag begreppet statsterrorism utraderat ur den orwellska samtiden, där ockupation betyder befrielse, där legitimt motstånd betyder terrorism, där förtryck betyder demokrati.
Vare sig man kan jämföra dagens krigsmotstånd med Vietnamrörelsen eller inte, måste ändå Russelltribunalen, som hölls 1967 i Stockholm, ha varit viktig när den vände på relationen anklagad–anklagare och belyste den faktiska omfattningen av de amerikanska krigsförbrytelserna.
Därigenom kom många människor till någon slags insikt om den amerikanska krigspolitikens konsekvenser för de vanliga icke-vita människor som skulle civiliseras och räddas från Det Stora Hotet (vilket råkade vara kommunismen den gången).
Summa summarum. Antingen är jag dum i bollen, eller så är slutsatsen självklar. Dags för en ny Stockholmstribunal. I januari kanske?
