SPORT Vi bevittnar historia. Det är viktigt att ha i åtanke att man ser historia skapas, när man ser det.

Annars finns risken att det bara springer en förbi. Därför är det lika bra att säga det rakt ut: Umeås framgångar (turneringsseger eller inte, men 4–1 i första matchen smakar ju onekligen mumma) i UEFA Women’s Cup är inte bara roliga för stunden. De är inte bara några av de största ögonblicken under idrottsåret 2003. De är något vi i framtiden kommer att minnas. Inte bara minnas rent intellektuellt, som man minns algblomningen på 90-talet eller Madonnas hitsingel Material Girl.
Nej, de nu erövrade framgångarna kommer att konstituera en hel generation. Lite på samma sätt som Ebbe Carlsson-affären gjorde.

För att förklara: varenda av oss som var med då – oavsett om man var tio år gammal och inte fattade ett dyft eller inte – kommer för evigt att någonstans i bakhuvudet ha en luddig minnesbild av en liten, tunnhårig och anklagad man.

På exakt samma sätt som det skedde för en mer eller mindre politiskt intresserad allmänhet, kommer Umeås framgångar etsas fast hos en mer eller mindre idrottsligt lagd sådan. De riktiga fantasterna minns varje nuffra statistik, nästan alla andra minns åtminstone att ”det hände något den där sommaren för ett tag sedan”. Luddiga minnesbilder av svarta tröjor och glädjehögar. Effekterna är, till skillnad från Ebbe och hans affär, rakt igenom positiva. Här skapas det nya tusental av spelare, ledare, och kanske framförallt – det svensk damfotboll är i mest skriande behov av – supportrar.

Men det stannar inte där. Det hela är också det definitiva beskedet på att det var en god idé att starta en Europacup på damsidan. En Europacup som med all sannolikhet kommer att växa, växa, och åter växa – i en damfotboll som likaledes blir större och större. Det är ju gott och väl för världen i stort. Men ur ett rent tävlingsmässigt perspektiv finns ytterligare en godbit att slicka sig om munnen inför. För i den processen av växande, mina damer och herrar, kan Umeå IK bli samma sak som Real Madrid var på herrsidan under 1950-talet. De som dominerade på ett till synes osannolikt sätt och satte standarden för vad en hel idrott skulle komma att handla om i decennier. De som idag är helgonförklarade legender. Hanna Marklund och Ferenc Puskas.