Imorgon fredag utlöse Elektrikerförbundet, SEF, ett tredje strejkvarsel. Det första varslet rörde 5 000 elektriker och riktades särskilt mot kommunala bolag, för att stödja Kommunals strejk.

Nästa varsel rörde övertidsblockad för cirka 18 000 elektriker. Det tredje varslet innebär strejk för 400 elektriker på tolv arbetsplatser och har mötts av motsvarande lockoutvarsel från EIO, Elektriska installatörsorganisationen.
I förhandlingarna kring ett nytt installationsavtal krävde facket krafttag mot alltför pressade byggtider.
För att få bukt med arbetsmiljöproblemet, bör det kosta arbetsgivarna när sådana situationer uppstår, krävde elektrikerna. Men enligt arbetsgivarna i EIO ligger lösningen hos de beställande byggföretagen och i mer samarbete med Arbetsmiljöverket.

Dessutom har Svenskt näringsliv börjat agera. Beskrivningen från vice vd Jan-Peter Duker, som i förra veckan gick ut i SvD, är att SEF i praktiken krävt 25-procentiga lönepåslag. Dessutom innebär SEF:s krav att paragraf 32 – om arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet – kränks, menar Duker, som krävde ett möte med LO-ledningen.

– Jag tycker det är, ursäkta ordvalet, skitsnack. Vad det handlar om är att arbetsgivarna just inte gör det de ska göra, säger Lars-Åke Lundin, ordförande i Målarförbundet.
LO-ledningen och Svenskt näringsliv träffades i fredags, dock utan resultat. Målarförbundet stödjer, tillsammans med Byggnads, helhjärtat elektrikernas krav. På frågan om elektrikerna är särskilt drabbade svarar Lundin:
– Nej, nej, nej. Den här osmakliga, taskiga arbetsmiljön slår mot alla.
– Det är kaos, helt enkelt. I samma utrymme kan det stå målare, snickare och mattläggare. Samtidigt. Och så skall man göra ett kvalitetsjobb – det säger sig självt att det inte går, säger Lars-Åke Lundin.
Och egentligen är det mattläggare och målare, de som utför det sista arbetet i kedjan, som drabbas hårdast. En liknande hierarki gäller bland arbetsgivarna och deras kedjor av underleverantörer.
– Alla skyller på alla… någon är problemet, men ingen vill vara denna någon, fortsätter Lundin.

Elarbetsgivarna borde snarare göra gemensam sak med de anställda, för att få till stånd en annan ordning gentemot de stora byggbolagen, menar Stig Larsson, ordförande för Elektrikerförbundet.
– Alla aktörer på byggarbetsplatserna måste se till att man följer de föreskrifter som finns. Men det finns maktförhållanden på arbetsplatserna också, exempelvis att Skanskas alla underleverantörer står i beroendeställning.

Att få bukt med de pressade byggtiderna är den viktigaste frågan, men elektrikerna kämpar också för att i kollektivavtalet tydliggöra hur ackordslöner ska fördelas mindre godtyckligt. Förbundet vill också, i likhet med Byggnads, kunna ta ut kontrollavgifter när det gäller exempelvis bemanningsföretag som ofta använder utlandsinhyrd arbetskraft.
– De säger nej till allting, inte bara när det gäller de pressade byggtiderna. Vi har inte haft någon riktig förhandling, fortsätter Larsson.
De tidigare tillsatta medlarna avgick för några veckor sedan, och några nya är i skrivande stund inte utsedda. Vissa kontakter har skett med arbetsgivare och medlings-institut, liksom på ett branschseminarium kring pressade byggtider i fredags, men Stig Larsson tror att medlarna har en svårare uppgift än i exempelvis Kommunalkonflikten.
– Det här handlar inte om pengar, procent eller kronor, utan om att kollektivavtalsfästa ett antal viktiga frågor.
Några sympatiåtgärder från övriga förbund är inte begärda än. Dock finns beredskapen i Målarförbundet, försäkrar Lars-Åke Lundin.
– Det elektrikerna håller på med är också vår kamp. Nu råkar det vara de som tar striden.