Om man letar efter mp3-filer på nätet, är det lättare att hitta Horst Wessel Lied eller nynazistisk white power-musik, än att hitta klassiska arbetarrörelsesånger. Även inom själva rörelsen håller Internationalen, för att inte tala om Arbetets söner och Vi bygger landet, på att falla i glömska.
Den senaste skiva med arbetarsånger som getts ut, har länge varit Monica Zetterlund och Tommy Körbergs “Med hjärtat fyllt av trots” från 1977. Så nog är nya kampsångsskivor välbehövliga. Inte minst sådana där sångerna nytolkas av unga människor. Därför var det en god tanke av Broderskapsrörelsen och LO att ge ut skivan Kamrat med Riltons vänner. Men slutresultatet är mindre lyckat. Riltons vänner håller helt enkelt inte. Av outgrundlig anledning är alla sångerna inspelade a capella, inte ett instrument finns med på skivan. Det kan vara charmigt i några minuter med denna barber shop-musik, men i längden blir det bara tröttsamt. Det känns inte det minsta fräscht eller nyskapande. Ljuspunkterna är få. El pueblo unido låter visserligen lite kul i Riltons vänners tappning. Men i stort är detta tråkigare och gubbigare än den mest träiga marschmusik. Tacka vet jag blåsorkestrar.