Den 6 och 7 februari äger ett seminarium om den demokratiska förändringen på Kuba rum i Stockholm. Bland deltagarna finns företrädare för Cuban American National Foundation. Vi undertecknare av detta upprop, kubanska intellektuella bosatta på och utanför Kuba, vill uttrycka vår bestörtning över att en terroristorganisation inbjuds till Sverige, ett land som säger sig främja mänskliga rättigheter och bekämpa terrorism.
Den 6 oktober 1976 exploderade ett kubanskt civilflygplan i luften på väg från Barbados till Havanna. Besättningen och samtliga passagerare, 73 personer, omkom i attentatet. För första gången i modern historia hade terrorism riktad mot luftfarten använts i politiskt syfte och offren var oskyldiga kubaner. Exilkubanen Luis Posada Carriles, deltagare i invasionsförsöket i Grisbukten och tortyr- och sprängmedelsexpert i CIA:s tjänst, ställdes inför rätta för att ha organiserat sabotaget. Posada sattes i fängelse i Venezuela, men lyckades rymma därifrån i augusti 1985 tack vare Cuban American National Foundation som ställde upp med 26.000 dollar som mutor åt vakterna och finansierade den illegala transporten av terroristen till El Salvador.

Posada Carriles slog sig ner i Centralamerika där han arbetade för Oliver North mot sandinistregeringen i Nicara­gua. Posada fungerade som kontaktman mellan general Rafael Bustillo, nära kopplad till de paramilitära dödsskvadronerna i El Salvador och de amerikanska piloterna. General Bustillo var en av de ansvariga för mordet på sex jesuitiska präster, sin hushållerska och hennes dotter. I en intervju publicerad i New York Times den 12 juli 1998 erkände Posada Carriles att han hade organiserat sprängattentaten som genomfördes på kubanska hotell 1996 (och som kostade en italiensk turist livet) och att de hade bekostats av Cuban American National Foundation, samma organisation som nu kommer till Stockholm för att tala om demokrati.
Den 17 november 2000 organiserade Cuban American National Foundation genom sin paramilitära flygel under Luis Posada Carriles kommando ännu ett attentat, den här gången i Panama, i avsikt att mörda Fidel Castro. Posada placerade 15 kilo av sprängmedlet C4 i nationaluniversitetets stora aula där Castro skulle hålla en föreläsning. Om inte Panamas polis i sista ögonblicket hade avvärjt terroristdådet och arresterat Posada Carriles och hans anhängare skulle 15.000 studenter ha mist livet tillsammans med den kubanske presidenten. Den 20 april 2004 dömdes de medskyldiga till mellan fyra och åtta års fängelse. Men den dåvarande presidenten för Panama, som hade nära kopplingar till Cuban American National Foundation, benådade Posada. I maj 2005 tog han sig illegalt in i USA. Cuba och Venezuela krävde att han omedelbart skulle utlämnas, men de amerikanska myndigheterna beslöt att beskydda stiftelsens dynamitard. För närvarande uppehåller sig terroristen i USA.

I egenskap av kubanska intellektuella tillbakavisar vi bristen på politisk balans och det demokratiska underskott som kännetecknar Stockholmsmötet. Vi kan inte acceptera att en grupp individer avhängiga en främmande makt betecknas som ”demokratirörelsen på Kuba”. För att belysa hur komplicerat det kubanska fallet är räcker det med att ge ett enda exempel på verkligt demokratiska aktörer som inte är med på seminariet i Stockholm: det nationella förbundet för småjordbrukare, Anap, som omfattar 3.500 basorganisationer och har mer än 200.000 medlemmar.
Om USA:s planer genomförs så som stipuleras i dokumentet från amerikanska utrikesministeriet, Commission For Assistance to a Free Cuba, skall nordamerikansk egendom återlämnas till de forna ägarna. Men 200.000 exproprierade småbönder, som för första gången i historien har fått tillgång till utbildning, sjukvård och återfått sitt människovärde, utgör en väldig armé som kommer att bjuda hårt motstånd i en väpnad konflikt med följder som vi alla, oavsett politisk övertygelse, vill undvika. I Stockholm råder inte den jämvikt som kan visa vilken verklighet vårt land ställs inför.

Samtliga deltagande organisationer stöder den aggressionspolitik som USA tillämpar mot Kubas folk på det finansiella, diplomatiska och kulturella planet. Krigföringen sker medelst blockaden och Helms-Burtonlagen, unik genom att bryta mot internationell rätt och genom sina extraterritoriella effekter, avsedda att förhindra utländska investeringar på Kuba. Vi kräver att USA:s regering lyfter embargot och tillåter sina medborgare att fritt resa till Kuba. Att den amerikanska regeringen låter forskare, musiker, idrottsmän och intellektuella besöka Kuba och att deras kubanska motparter beviljas visum för att kunna acceptera amerikanska inbjudningar.
Vi skulle önska att Bushregeringen lät hundratusentals amerikanska turister gästa vårt land. Vi kräver ett slut på det omänskliga, ändlösa kriget som sätter upp nästan oöverstigliga hinder för försäljningen av läkemedel till Kuba och försvårar till och med humanitära gåvor, vilket leder till lidande och död för det folk som man säger sig vilja försvara.
FN:s generalförsamling har fördömt det tysta kriget mot Kuba i tretton års tid, nyligen med 182 röster till Kubas förmån och fyra för USA. I boken Health and Nutrition in Cuba. Effects of the U.S. Embargo, som Olof Palmes Internationella Center publicerade 1999, drar den amerikanske professorn Hayy E.Vanden slutsatsen att USA ”har avsiktligt ålagt livsvillkor särskilt uträknade för att fysiskt eliminera en del av befolkningen. Enligt den hårda linjens anhängare är det nödvändigt att offra en del av den kubanska befolkningen för att störta Fidel Castro – beklagansvärt, säger de, men nödvändigt.”

Nu ser vi med bestörtning Olof Palmes Internationella Center på skamligaste vis samarbeta med dem som förespråkar folkmordslinjen mot det kubanska folket och vi frågar oss om svensk arbetarrörelse är medveten om den farligt reaktionära politik, stridande mot Olof Palmes anda, som detta innebär.
Slutligen vill vi med all respekt påminna dignitärerna från Tjeckiska republiken, Litauen och Slovakien som deltar i seminariet liksom deras värdar om att Kuba inte ligger i hjärtat av Östeuropa och inte heller är en ö i Östersjön. Kuba är ett karibiskt land som försöker bygga ett alltmer demokratiskt och människovärdigt system i ett geopolitiskt sammanhang där internationell rätt åsidosätts av USA. Kubas grannar är dels Haiti, ett utfattigt land där den folkvalde presidenten helt enkelt deporterades, dels USA som orättmätigt utnyttjar Kubas territorium och mot folkets vilja där har upprättat ett koncentrationsläger på militärbasen Guantánamo. Man kan inte föra ett hederligt samtal om demokrati på Kuba om man inte analyserar blockadens och Helms-Burtonlagens väsen och följder. Ett möte om Kubas framtid måste, var det än äger rum, börja med ett krav på omedelbar och villkorslös skrotning av Guantánamos tor­tyrcentrum liksom på den utländska maktens tillbakadragande från kubanskt territorium.

Undertecknare:
René Vázquez Díaz, författare, Sverige
Antón Arrufat, författare, essäist, Cuba
Senel Paz, författare, Cuba
Mayra Montero, författare och kulturjournalist, Puerto Rico (USA)
Max Lesnik Radio-Miami.com, författare, förläggare och journalist, USA
Graziella Pogolotti, författare, Cuba
Enrique Sacerio-Garí, universitetslektor och författare, USA
Rafael Hernández, chefredaktör Revista TEMAS, Cuba
Daniel García Sánchez, förlagschef Editorial Letras Cubanas, Cuba
Bladimir Zamora Céspedes, poet och kulturjournalist, Cuba.
Enrique Cirules, författare, Cuba
Marilyn Bobes, författare, Cuba
Humberto Arenal, författare och dramaturg, Cuba
José Luis Fariñas, författare och konstnär, Cuba
Juana García Abás, författare, Cuba
Abelardo Vidal Rivas, filmmanusförfattare, Cuba
Basilia Papastamativ, förläggare, Cuba
José Massip, författare och filmregissör, Cuba
Margarita Mateo Palmer, författare, Cuba
Luis Marré, poet och förläggare, Cuba
Margarita Junco Fazzolari, författare, Cuba.
Diego Moreno, författare, Mexico
Sergio Chaple, författare, Cuba
José Tadeo Tápanes Zerquera , Historiker och poet, Spanien.
Virgilio López Lemus, poet och essäist, Cuba.
Alberto Acosta-Pérez, poet och arrangör av kulturevenemang, Cuba.
Tomás Fernández Robaina, författare, Cuba
Emilio Comas Paret, författare, Cuba.
Alberto Guerra Naranjo, författare, Cuba.
Edel Morales, författare, essäist och arrangör av kulturella evenemang, Cuba
WALDO GONZÁLEZ LÓPEZ, Poet, Litteraturkritiker, kulturjournalist, Cuba
Froilán González García, författare, Cuba.
Adys Cupull Reyes, författare, Cuba
Alejandro Álvarez Bernal, romanförfattare, Cuba
Luís Adrián, författare, Cuba
Gonzalo Lopez, Board Chair, Media Arts Center San Diego. Ordförande i
San Diegos Latino film Festivals styrelse, USA.
Vivian Martínez Tabares, essäist, Cuba
Víctor Fowler, författare, Cuba
Silvio Pizarro, journalist och författare, Brasil
Armando Cristóbal Pérez, författare, essäist, Cuba