Drönarna är här. Robotplan utan besättning som både kan utföra spaningsuppdrag och bomba. De säljs med argument om ”noll förluster av egna styrkor” och ”testade i krig”, bland annat av den israeliska vapenindustri som får ekonomiskt bistånd av EU. I klartext betyder det att de har använts mot befolkningen i det ockuperade Palestina.
Folket i Gaza vet också vad det handlar om. Ljudet av drönare ackompanjerade slakten av 1 400 palestinier i det så kallade Gazakriget i januari 2009.
– Jag måste nog köpa mig en egen drönare när jag kommer hem. Jag sover så gott till det där surrande ljudet, säger den norske läkaren Erik Fosse galghumoristiskt i den viktiga redogörelsen han skrivit tillsammans med Mads Gilbert om deras tid som frivilliga läkare i Gaza mitt under det israeliska angreppet. Vad bestyckade drönare kan ställa till med på barn redovisas i detalj i ord och bild i boken Ögonen i Gaza (Ordfront 2010). Det är skakande läsning.
I bästsäljaren Wired for War (Penguin, 2009) beskriver P.W. Singer noggrant hur robotar och datoriserade nätverk i krig utgör en ny vetenskaplig, teknisk revolution i krigföringen, inte mindre viktig än när häst och vagn, långbågen eller så kallad Blitzkrieg fullständigt förändrade krigets villkor. USA:s armé ser enorma fördelar.
– När en robot dör behöver du inte skicka ett brev till dess mamma, som en officer i boken säger.
Det blir svårare och svårare att försvara krigsäventyr i fjärran länder, även i USA. Lärdomen från det så kallade Black Hawk Down 1993, när somalier lynchade USA-soldater som kraschat med helikopter blev att det aldrig fick hända igen. 500 000 USA-soldater dog i andra världskriget, 35 000 dog i Korea, 50 000 dog i Vietnam. Sådana siffror accepterar ingen längre.
En annan jämförelse är den nazistiska invasionen av Frankrike som då ansågs vara ”billig” och snabb, den tog bara 44 dagar och kostade ”bara” 27 000 soldater livet. När USA invaderade Irak tog det halva tiden och till 0,005 procent av kostnaden. 161 USA-soldater dog vid invasionen. ”Hallå! Om våra soldater vill gå i krig, låt dem göra det. Men låt ingen av dem bli skadad”, som senator John Warren sammanfattar opinionen i USA. Han räknas som den som hårdast drivit på för satsningen på ny teknik för USA:s militär.
Och utvecklingen går blixtsnabbt. Vid invasionen av Irak 2003 hade USA inget robotsystem på marken, vid slutet av 2008 räknades systemen till cirka 12 000. Rekryteringen av unga, outbildade soldater förenklas av att de nya maskinerna medvetet utformats som tv-spelens styrsystem. Ofarligt krig för dataspelsgenerationens soldater är målet.
En robot blir inte stressad i strid eller behöver äta och sova. Det finns redan nu flera beväpnade robotar som kan underlätta och genomföra markräder, det som anses allra farligast för de egna soldaterna. Robotar har ersatt många av de lokala afghaner som ockupanternas markstyrkor brukade skicka framför sig. ”Vi började få slut på afghaner”, som en soldat säger i boken.
I Gaza, Afghanistan och Pakistan har de använts, och används fortfarande, för bombmattor mot områden där terroristerna anses finnas och där bombas urskillningslöst bland civila. Redan idag sitter USA-soldater i Nevadas öken och styr drönarna över Afghanistan och Irak.
– Det är som ett videospel. Jag kan bli lite blodtörstig. Men det är jävligt coolt, säger en av soldaterna öppenhjärtigt i Wired for War.
Det är den rika världens krig mot den fattiga.David mot Goliat, om man så vill. Den rika världen behöver inte längre ens offra sina soldater i krig medan de civila offren i den fattiga är ofantliga.
Bara i Irak räknade ansedda tidskriften Lancet 2006 ut att 654,965 irakier hade dött som resultat av kriget. För freden gör de kliniska robotorna alltså ingenting. Ju mer oåtkomlig och teknisk överlägsen fienden blir desto troligare blir det att terrorism och kärnvapen tas till som motmedel. Så fungerar krigets logik och har alltid gjort. Resultaten blir mer blod och förintelse. Ansvaret vilar tungt på de krigförande, vars sida Sverige idag står på i Afghanistan.
