Det finns över 200 undersökningstillstånd för uran i Sverige. Detta trots att uranbrytning orsakar omfattande miljöpåverkan och skadar människors hälsa.  Svenska naturskyddsföreningen menar att vissa beräkningar är missvisande.
Eftersom de flesta uranförekomsterna har låga halter utvinningsbart material, men ibland uppträder i mycket stora mängder, är det missvisande att redovisa mängd utan att samtidigt ta hänsyn till halt och praktiska möjligheter för utvinning. Gruv- och prospekteringsföretag blandar bort korten på grund av ekonomiska intressen, menar SNF.

Inte lika mycket att utvinna

De uranmalmer som bearbetas för uranutvinning innehåller ofta mindre än en procent uran. Uranreserverna i världen brukar därför redovisas utifrån vad som för tillfället bedöms vara möjligt och lönsamt att utvinna.
Men föreställningen om att 15 procent av världens uran finns i Sverige bygger dels på gamla uppgifter, men avspeglar framför allt svårigheterna att skilja på geologiskt beräknade mängder och ekonomiskt säkerställda tillgångar, enligt Naturskyddsföreningen. De stora totala uranmängderna i framför allt alunskiffer i Sverige gör att gruv- och prospekteringsföretag lockas att blanda begreppen.
Uranbrytning är värre än annan gruvdrift, menar SNF. Lagren med högst uranhalt är ibland tunna. För att kunna utvinna större mängder uran krävs då mycket stora dagbrott som ger svåra skador på landskapet. Brytningen ger dessutom upphov till mycket stora mängder avfall, vilket också bidrar till att uranbrytning i alunskiffer ger svåra miljöskador.
Ungefär 85 procent av den ursprungliga radioaktiviteten finns kvar i resterna. Det är också vanligt att lakresterna innehåller andra giftiga tungmetaller.