Mer än 66 procent av venezuelanerna deltog i valet vilket ska ses som ett högt tal för att vara parlamentsval. Oppositionen gick för första gången under Chávez´ styre fram enade och vann cirka 60 mandat mot chavisternas cirka 91-95. Ett tiotal mandat är fortfarande inte helt klara vid denna pressläggning på måndagseftermiddagen.
Vilka frågor ”vann” oppositionen sina 40 procent på? Säkerhetssituationen, framför allt i Caracas, korruption och byråkrati. Dessa tre teman har oppositionen mycket skickligt hamrat in och impregnerat venezuelanernas vardag. Miljoner dollar har spenderats i valannonser i de privata medierna som på måndagsmorgonen var euforiska, trots att chavisterna har ett 30-tal parlamentsledamöter fler än oppositionen. Inte ens avslöjade USAID-pengar till oppositionens flaggskepp, Maria Corina Machado, kunde hindra att hon blev en av de mest röstade på och fick en plats i det kommande parlamentet.

Bojkottade förra

Det var första gången sedan år 2000 som oppositionen mätte sina krafter i val till parlamentet med PSUV, Venezuelas kommunistparti PCV och vänsterpartiet PPT. Under Flammans tio dagar i landet kunde vi märka flera aspekter som gör att chavisterna var missmodiga i natt, främst för att inte lyckades uppnå två tredjedels majoritet i den lagstiftande församlingen, men även för den interna situationen inom både parti och stat.
Först klockan 02.00 på måndagsmorgonen kom CNE, det Nationella Valrådet, med den första bulletinen. 23 timmar tidigare hade tusentals chavister avfyrat fyrverkeri och klockan 03.00 med jättehögtalare spelat ”La Diana”, en slags trumpetfanfar för att mobilisera venezuelanerna att gå till vallokalerna som öppnade 06.00. Och det gjorde tio miljoner där fem miljoner lade sin röst på vartdera blocket.

Intern kritik

– Chávez har på flera platser blandat sig i valet av parlamentskandidater men har mötts av kritik, säger flera chavister jag talar med.
– Den sortens operationer urholkar partidemokratin, tillägger en av dessa.
Chávez sägs ha känt på sig att valrörelsen haltade och gick in tre veckor före valet för att backa upp flera kandidater. Trots massmöten förlorade flera av dessa kandidater.
– Ingen tvivlar på hans ärliga uppsåt men partiet kan inte vara, som det står på våra T-skjortor, ”Miljoner men en röst”. Alla måste kunna komma till tals och de kamrater som Chávez har omgett sig med ger honom förmodligen alldeles fel bild av verkligheten, säger en annan chavist.
Revolutionen kan inte baseras på en person, har Chavez sagt vid upprepade tillfällen och den senaste gången svarade kommunistpartiets legendariske veteran Jeronime Carrera: ”Visst är det så, men när ska vi börja tillämpa den principen”?

15 000 valarbetare

Det enorma bostadsområdet Petare i södra Caracas är ett exempel på hur PSUV:s revolutionära medlemsmassor inte längre accepterar att politiska krafter, som till största delen har sitt förflutna i det korrumperade socialdemokratiska Accion Democratica, fortsätter med sitt destruktiva inre och yttre arbete och förhindrar att revolutionen konsolideras och stärks.
– För första gången genomför vi uppgifterna på största allvar och det handlar inte bara om valet utan revolutionen i ett längre politiskt perspektiv.
Det säger en kritisk Jimmy Perez, som med kepsen bak och fram tar emot Flamman vid Petare tunnelbanestation tre dagar innan valet. Han är samordnare för över 15 000 ”patrulleros”, en bokstavlig armé av val- och partiaktivister som partiet har organiserat i Petare med sina 1,2 miljoner invånare. Han är ung och det är den nya generationen som i Petare har ”rensat och renat” PSUV från den venezuelanska formen av ”betonghäckar” efter nederlaget i kommunalvalet i Petare 2008. Men han är orolig för om partiet i Petare ska kunna vara i stånd, med sina nära 70 000 partimedlemmar, att besegra oppositionen i söndagens val. Över 1 800 partimedlemmar är ”vittnen” vid de 650 valborden.
– Vad vi har gjort sedan 2008 är en genomgripande diskussion och det valmanifest som vi presenterar på söndag är ett program för landets utveckling med befolkningen i huvudrollen.

Söndag 26 september. Gatorna i centrala Caracas är nästan folktomma medan köerna till vallokalerna slingrar sig långa. Folk skyddar sig mot den brännande solen och väntar tålmodigt på sin tur. Flamman besöker tre vallokaler i Petare som representerar de tre sociala klasser som dominerar det politiska livet i Venezuela. Vid José Felix Rivas-institutet har de fattiga redan börjat fira valsegern klockan 16.00 och vi pratar med fyra kvinnor som alla har röstat på den chavistiske kandidaten till Nationalförsamlingen, Jorge Amorin.
– Vi försvarar vår kommendant in i döden och därför har vi röstat på Amorin! säger Mirian Mozquera, en kvinna i 40-årsåldern om Petares unge kandidat till nationalförsamlingen. Tillsammans med sina tre väninnor har hon bänkat sig utanför vallokalen och konsumerat några glas rom, trots att det råder spritförbud sedan i fredags. Salsamusiken dånar och kvinnorna vill bjuda upp den nordiske reportern på en svängom.
Tio timmar senare möts de av beskedet att deras kandidat har förlorat mot oppositionens man i Petare. Men att revolutionen ändå har kammat hem 60 procent av parlamentet.