Jag är inte en stor grubblare men jag har grubblat rätt så mycket på sistone. Vem var det som facking rösta? Många jag pratat med säger att man inte ska klaga på Sverigedemokraternas väljare eftersom de blir stigmatiserade då. Det är människor som redan känner sig utanför i samhället. Man kan inte stämpla alla som rasister, de flesta var bara trötta och missnöjda. De hade lika gärna kunnat rösta på vänstern. Det viktiga är att bekämpa högerpolitiken som lägger grund för rasismen.

Men är det verkligen så enkelt? Att rösta innebär faktiskt att göra ett val. Det fanns många andra trötta och missnöjda men de valde att rösta på något annat. Man kan inte bara ursäkta och förklara bort sånt. För om man ens inte kan säga att Sverigedemokraternas väljare är rasister, vilka är då det? Kanske finns det inga rasister i Sverige utan alla är bara väldigt missnöjda? Nej, i själva verket finns det många fler rasister än så. I alla partier finns det människor som är mer eller mindre skeptiska till invandrare. Rasismen fanns långt innan Jimmy Åkesson. Man kanske inte snackar rasbiologi eller tycker att hela packet ska slängas ut, men man kanske vill bo i ett område där det bara bor ”svenskar”, tänker att brottslingen de pratade om på tv säkert är invandrare eller tror att alla i förorten lever gott på att utnyttja bidragssystemet.

Vi kan inte bara bemöta rasismen från ett vänsterperspektiv. Däremot kan vi inte göra hur blocköverskridande samarbeten som helst för då blir det hela svenska etablissemanget mot SD, vilket endast ger SD martyrpoäng. Att hitta en balans mellan dessa två hållningar är alltså vad mitt grubblande handlat om. Alla som röstade på SD är kanske inte rasister, men den rösten som lades på valdagen var i alla fall ett rasistiskt ställningstagande.