Nej, man kan inte lägga munkavle på folk – minst av allt Jan Myrdal. Men måste Flamman publicera allting som kommer in till redaktionen? Är det så illa att insändarsidan hade stått tom häromveckan om inte Myrdal hade bidragit? Ingen vettig människa har lust att bemöta (de eventuella) argumenten, helt enkelt för att de är så kackigt formulerade och dränkta i äckel att ingen annan än vänstergubbar från fornstora dar får lov att uttrycka sig på det viset.
I det feministiska Sverige måste ju någon stå för motståndet, sägs det. Den som gjort gubbsjukan till en hel karriär är Jan Myrdal, som sällan missar en chans att fladdra med hakorna. Det vi som feminister förvånas över är inte hans åsikter eller formuleringar, utan att en vänstertidning som Flamman vill publicera dem. Är det för att provocera feministerna? Ja, uppenbarligen – men varför vill Flamman provocera feminister? Genom att slänga in ett helt lass med gubbslem i debatten odlar Flamman bara intrycket att tidningen ser feminism som nåt politiskt korrekt som behöver utmanas, och positionerar därmed sig själv i Myrdals mörka garderob.
Vi diskuterar gärna feminism och sexualmoralens roll i storpolitiken, under förutsättning att diskussionen sker på rimliga villkor. Den policy som har lett Vänsterpartiet till att vara försiktig med att debattera med till exempel rasister grundar sig i en uppfattning att man genom att bemöta åsikter legitimerar deras utgångspunkt – Myrdal uttrycker sig lika obehagligt som många från det bruna hörnet, men tack vare sina gubbpolare högt och lågt har han fortfarande tillgång till megafoner i alla väderstreck.