Aron Etzler insisterar på att jag ska bemöta Jan Myrdals så kallade ”analyser” och åsikter. Okej, mycket kort:

1. Homosexualitet är inte, som Myrdal antyder, någon slags överklasslivsstil.
2. Huruvida Julian Assange kunde ha ”gått in i en mörk garderob och runkat” (med Myrdals ord) saknar betydelse både när det gäller Wikileaks avslöjanden och Assanges skuld till de sexbrott han häktats för.
3. Den svenska sexuallagstiftningen är inte ”extrem” som Myrdal anser (utom möjligen att den är mycket bättre än många andra länders, men det är uppenbarligen inte vad Myrdal avser).

Det jag hoppas är att en sådan här ”debatt” i framtiden inte är vad man ska behöva se när man öppnar en av Sveriges ledande vänstertidningar. Jag tror, med Aron Etzlers ord, att vänstern i Sverige kan bättre än så.
Aron Etzler använder ord som ”censur” och ”munkavle” om min kritik mot redaktionen. Det känns inte så seriöst. Alla insändar- och debattredaktioner – oavsett om det handlar om Flamman eller Dagens Nyheter – gör förstås medvetna val då de väljer ut vilka artiklar som ska publiceras.
Var vill Aron Etzler dra gränsen? Bögskämten är redan avklarade, likaså raljerandet över den ”extrema” svenska jämställdheten. Vad kommer härnäst? Blondinskämten? Muhammedkarikatyrer? Veckans judeskämt?