Nu har Fredrik Hallor svarat på Jan Myrdals argument, då kan vi gå direkt på frågan om redigering av debattsidor. Tidningsredigering i allmänhet och debattsidan i synnerhet handlar om vem tidningen vill tala till, vem den uppfattar som sina läsare. Att ta med bidrag vars undertext innebär rasistisk eller sexualiserad uppdelning av samhället utan att redaktören bemöter dessa innebär att redaktionen antar att läsarna i huvudsak accepterar uppdelningen.
Problemet är att Myrdal diskuterar på två nivåer och den ena nivån dränker den andra. Hans utgångspunkter är att manlig sexualdrift är okontrollerbar och att svenska (manshatande och frigida) kvinnor och svensk lagstiftning fruktlöst försöker hindra denna. Det är utgångspunkter som kränker både män, kvinnor och feminister.

Det redaktionella misstaget är att inte (i dialog med författaren) redigera texten så att de poänger Myrdal säger att han vill diskutera inte dränks i dessa gubbslemmiga utgångspunkter – så att de som är intresserade kan diskutera Wikileaks-målet. Aron Etzler menar att han ”inte kan sortera bort åsikter som jag vet finns” – det här är ordagrant samma argument som används när det handlar om att ge utrymme åt rasistiska åsikter.
Skillnaden mellan att debattera med SD och en ”erkänd vänsterdebattör” är att vi av SD förväntar oss att bli kallade vänsterspöken och feministhaggor. Men av Flamman väntar vi oss att bli inkluderade i kretsen av respekterade läsare och debattörer.