En kompis på Österlen ringde en morgon i vintras. ”Har du släckt lamporna? Tio spänn kilowattimmen!” Motvilligt följer jag hans råd. Min fru har visserligen i flera år och i klimatets namn släckt alla myslampor jag brukar lysa upp vår vardag med och det gör hon förstås rätt i. Men det här handlar om något annat.
Denna morgon utförs mitt plötsliga morgonbestyr inte alls av omsorg om natur och människa. Det är Storebror som annekterat ytterligare en bit av min privata sfär och som puttar mig mellan bostadens olika strömbrytare.
Låt oss för ett ögonblick bortse från otvivelaktigt goda saker som hög standard och sociala skyddsnät. Eller för den delen – elförbrukningens inverkan på klimatet. Låt oss istället göra en, visserligen endimensionell men ändå, jämförelse mellan dagens samhällsmedborgare och gårdagens.
Då. Man jobbade kanske vid sågen. Kvinna i hemmet. Förr räckte det som bekant med en inkomst för att försörja en familj, inte sällan en familj med en skrälldus ungar. På sågen fanns få kommunikationsförbud, bara jobbet blev gjort så kunde det snackas arbetskamrater emellan. I hemmet var ordet fritt.
Konsumtion handlade i hög utsträckning om mat. De som hade råd köpte väl emellanåt något extra utöver det absolut nödvändigaste. En tub Stomatol eller nåt. Eventuella överblivna slantar lades i sparbanksbössan för att i sinom tid sättas in på sparbankskontot där pengarna med sannolikhet växte i maklig takt. Man och kvinna behövde inte bry sig ett skvatt om marknadens fluktuationer. Elmarknad var för övrigt ett okänt ord.
Nu. Man och kvinna jobbar kanske på ett telekomföretag. Här finns en policy som reglerar kommunikationen. Privat chattande, twittrande och mejlande tillåts icke. I hemmet är ordet inte heller lika fritt längre. TV-program avbryts bryskt av varumärkespropaganda och mitt i en tanke ringer telefonen: ”Hej, jag heter Linda och söker den som har hand om elräkningarna i hushållet.”
Konsumtion kräver idag mycket mer än att inhandla kassarna med mat för veckan. Du förväntas exempelvis ta ställning mellan olika tuber med namn som Aquafresh, Colgate, Denivit, Pepsodent, Vademecum, Sensodyne, Zendium etc. Men det är förstås Stomatol i allihop. Eventuella överblivna slantar läggs i någon fond och om du inte håller koll på fondens fluktuationer så är du en loser. Säger dom.
Elmarknaden är nu ytterligare en kurva som påverkar våra högst privata dagordningar och som vi pådyvlas att engagera oss i. För stunden i och för sig inte så mycket de som bor i hyreshus eller dom som har bundna avtal men vänta bara…
Nej, det var inte bättre förr. Inte så där i allmänhet. Men om vi bara mäter samhällets framgångar i materiell bekvämlighet och social trygghet så lurar vi oss själva. Under senare år har Storebrorsamhället, FRA och Ipred med mera, diskuterats flitigt. Sällan hör man dock någon påpeka ofriheten i att Statens kålsupare, det vill säga Kapitalismen, kräver allt mer av vår tid.
Smygande har Storebror tvingat oss till att bli aktörer på fler och fler områden. I det offentliga rummet stöper han i allt raskare takt om oss medborgare till konsumenter. Nu är han också nästlat sig in i hemmet och viskande börjat kommendera oss: Släck lampan! Tänd lampan! Släck! Tänd! Släck!
