Nån sorts DN-pitbull ringde till mig för ett par år sedan. Vi hade nyligen sagt upp prenumerationen på Dagens Nyheter eftersom vi tyckte att den hade gått från halvdan till vedervärdig.
– Vi undrar varför du valt att säga upp prenumerationen, sade hon med nästan vänlig röst.

Jag antog att detta var ett led i en kvalitetsuppföljning och passade på att ta ut svängarna.
– Därför att den är usel! klämde jag i. Den är ensidig och onyanserad och hela innehållet består av kampanjjournalistik…
– Nej men det gör det inte alls! utbrast DN-personen indignerad och nu tyckte jag att hon lät rätt ung. Vi har en mycket varierad och allsidig nyhetsförmedling.
– Struntprat! Jag arbetar själv som journalist och jag kan se skillnad på en nyanserad artikel och propaganda. Nu senast har ni i flera veckor förhärligat de borgerliga i Stockholms stad…
– Jaså du är journalist? Får jag fråga på vilken tidning? sade rösten och jag undrade vad det var för sorts läsaruppföljning som lade mer energi på att försöka vinna diskussionen än på att ta in mina synpunkter.
– Det har ingen betydelse. Jag har prenumererat i åratal på er tidning och nu har den börjat…
– Jobbar du i huset? avbröt rösten och jag började undra om jag var förflyttad till filmen De andras liv.

Jag svarade henne nekande och avslutade samtalet. Jag var uppriktigt förbluffad över den frenesi med vilken DN ville övertyga mig om att jag gått miste om en toppentidning. Jag undrade om den där sista frågan verkligen ingick i hennes formulär, eller om hon blivit luttrad nog att lägga till den själv.